Vem har bestämt att scenen ska vara ett rosa dansgolv? Scenografen Björn Karlsson förstås. Och regissören Malin Holgersson. Ensemblen har också varit delaktig. Men själva idén har de fått från en av alla de unga som intervjuats inför uppsättningen Vem bestämmer över Angered? Om hen fick bestämma skulle det vara ett rosa dansgolv med dj-bås och massor av fräckt ljus och rökmaskiner på Angereds teater. Nu ser det ut precis så, det kan man kalla publikmakt!
Regissören Malin Holgersson och Nasim Aghili, som tillsammans har skrivit manus, lät göra en enkät bland unga Angeredsbor, som fick svara på frågan ”Vem bestämmer över dig?” Bland svaren finns allt från ”jag bestämmer över mig” till ”Gud”. Däremellan kvalar kompisar, lärare, politiker, pappa, mamma, bröderna och normerna in som tydliga makthavare. Det är intressant att höra resonemangen. Pengar är viktigt, men lika viktigt kan det vara att ha makt över sin kropp.
Malin Holgersson har tagit med sin radiovana till teaterscenen. Intervjuerna presenteras i brottstycken från högtalare som skjuts runt i en egen koreografi, smidigt och med direktkontakt mellan publiken och de fyra aktörerna Eleftheria Gerofoka, Furat Jari, Hannah Alem Davidson, Iki Gonzalez Magnusson. De äger scenen ända från start då Iki Gonzalez Magnusson öser på från dj-båset medan de övriga i mjukisbrallor och huvtröjor fyller golvet med pondusfyllda moves. Åsa Holtz spelande ljus triggar ytterligare stämningen.
Föreställningen har en böljande rytm. Förtätad rörelse, ung och fartfylld, gärna som cirklar över golvet, avlöses av mer stillsamt lyssnande partier. De unga rösterna i högtalarna kompletteras med citat om makt från olika tänkare och politiker. Från Pantrarna i Göteborgs förorter till Hannah Arendt, från Aristoteles till Katharine Hepburn.
Det är fräckt och välvilligt, men spretigt. I längden uppstår en viss monotoni. Bland de intervjuade upptäcker en och annan att hen har makten i sin hand. Delar av gymnasiepubliken använder sin åskådarmakt till att hellre kolla på mobilen än scenen. Andra gånger är jag säker på att dansen och föreställningen, med all rätt, kan ta makten över intresset.