Nyheter [2001-05-25]

Malin gör musik av röster

Innan Teater Bhopas kompositör Malin Redvall började på den individuella musikerlinjen vid Musikhögskolan i Göteborg, arbetade hon mest akustiskt. Numera gör hon minst lika mycket elektronisk musik - något som kommer att märkas vid hennes examenskonsert den 1 juni på Teater Bhopa i Göteborg. Men i botten finns alltid något som inte är det minsta elektroniskt: den mänskliga rösten.

Varför använder du dig så mycket av röster i dina verk?
   – När man bearbetar ljudmaterial elektroniskt, kan man göra mycket med rösten utan att lyssnaren tappar vad det är. Man känner igen den länge. Det finns också en värme i den mänskliga rösten som man kan använda för att inte elektronisk musik ska bli så väldigt alienerande.

Vad kommer publiken att få uppleva på din examenskonsert?
– Konserten är uppdelad i tre olika rum. I den yttre foajén står en slags ljudskulptur – ett tungt järnmaskineri som man vevar på. Det är kopplat till en dator där jag har programmerat in ljud som baseras på nyhetsuppläsningar i P3. Hur datorn svarar med ljuden, beror på hur man vevar.

Basmuller under golvet
Hur kan man tolka ljudskulpturen?
   – Jag leker med begreppen. Vad får jag för helhet av det jag hör? Får jag något sammanhang i det? Påverkar jag det med mina rörelser? Har jag kontroll eller inte? Järnkonstruktionen är öppen och man kan nästan se vad som händer inuti den när man gör si eller så. Men så finns den digitala världen där man har mycket mindre kontroll.

Vad finns i den inre foajén?
– Där står fyra små videomonitorer med loopade filmer. Under golvet finns en gammal bassäng där det ligger en högtalare med basfrekvens. Jag vill att det ska kännas i kroppen när man tittar på filmerna.

I gränslandet
Och i salongen?
   – Där framförs fem kompositioner, två för kör, där ett ligger i gränslandet mellan musik och teater och det andra ligger mer i konstmusikgenren. Och så är det ett solostycke för mezzosopran samt två elektroakustiska stycken, det vill säga de framförs inte live utan från en inspelning.

Konserten heter Osammanhängande sammanhang. Vad menar du med det?
   – Materialet består mycket av funderingar kring att känna sig delaktig eller känna avstånd. Om man känner sig som en del av ett sammanhang eller om man inte gör det.

Tillfällig gäst
Hur långt har de svenska teatrarna kommit när det gäller att integrera musik och teater, tycker du?
   – Det finns fortfarande massor att göra. För det mesta är musiker tillfälliga gäster på teatrarna och kompositörer är ännu mer tillfälliga gäster. Om de får vara med alls! Men det har blivit bättre.

Det är inte ovanligt att teatrar tar en redan känd låt, av till exempel Björk, och spelar den under föreställningen i stället för att använda specialskriven musik. Vad tycker du om det?
   – Jag tycker det är synd att göra så. Om det inte är direkt en referens till Björk man vill ha, är det mer en störande faktor. Alla vet vem Björk är och det leder tankarna utanför föreställningen.

Är det med teatermusik som folk säger att det är med filmmusik – om man lägger märke till den har kompositören misslyckats?
   – Ibland är det så. Man kanske inte lade märke till musiken men man tyckte att det var en stark scen. Men man måste inte alltid vara osynlig. Ta en film som Zigenarnas tid, det är fantastisk musik. Den är verkligen inte osynlig men den gör sitt jobb, absolut.

Vad ska du göra nu, efter skolan?
   – Jag skriver just nu musik till en föreställning på Bohusläns teater, Dinosaurier med regi av Olof Lindkvist. Den har premiär den 17 augusti.

Marit Kapla

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare