I Melanie Mederlinds regi på Malmö Dramatiska Teater skulle man närmast kunna kalla det en Haider i filosofiska lederhosen, en utflippad alpdröm, en förmedvetandets ofrivilliga bekännelse på analytikersoffan.
Hur som helst, den text som Göran Dyrssen framför tillsammans med fyra i det närmaste stumma barnstatister, är något så ovanligt som ett stycke underhållande tysk, politisk-filosofisk teater, intellektuellt krävande, otvivelaktigt, men med så exakt inprickade sceniska upptåg att man aldrig hinner köra fast i talarens, låtsas-Haiders falska spetsfundigheter.
Dyrssens minspel påminner om Gösta Ekmans: det är komiskt på ett kontrollerat sätt, som clownens professionella kod av ansiktsuttryck, väl utprovade, med känd effekt. ”Haider” må vara en politisk clown, men som demagog är han en skicklig yrkesman, och de här två funktionerna kombinerar Dyrssen säkert i sin rolltolkning.
Ungdomen har han med sig, teater-Haider: blygt leende mähän på skidor, i joddlarkostym, och som antika ariska ynglingar i särk. Det är hejdlöst roligt och isande aktuellt. Skånepartisterna borde dra in alla anslag till teatern.
OBS: Endast 2 speldagar kvar, 8 – 9 november.
Loading ...
