Malmö dramatiska teater: Födelsedagsfesten

RECENSION. Födelsedagsfesten av Harold Pinter är en skum och absurd pjäs som ställer många frågor utan att ge några svar. Ju längre det går desto svagare blir skratten och en obehagskänsla infinner sig.

Att något hotfullt ligger i luften förstår man redan av scenografin i inledningsscenen: ridå, möbler, väggar, tekanna, cigaretter – ja nästan allt går i samma blekgröna nyans, som ger en steril och lite sjuklig känsla. Vi befinner oss i matrummet på ett pensionat. Om det nu kan kallas så, med bara en gäst.
   Med rött tussigt hår, stora svarta glasögon och med sin långa kroppshydda gör Stanley entré. Fredrik Gunnarson spelar rollen som denna slafsiga, paranoida, likgiltiga men samtidigt utsatta man, med bravur. Han får mig att känna avsmak men väcker samtidigt en viss empati. Wallis Grahn som den yviga värdinnan Meg är också utmärkt. Denna blir till sig över att få två nya gäster till sitt pensionat. De dyker bara upp en dag – McCann (Göran Dyrssen) och Goldberg (Kenneth Milldoff) och anordnar en födelsedagsfest till Stanley. Vardagen som handlar om väder, cornflakes och stekt bröd rörs om. Det är skruvade lekar och absurditeter.
   Vem de båda männen egentligen är får man aldrig svar på. Deras relation till Stanley får man aldrig veta, inte heller vart de för honom på slutet. När ridån går ner sitter jag där med en hög frågor. Frustrerande? Nja, visst är det skönt med förklaringar, men när finns det egentligen klara svar på livets frågor. Sällan.

Karin Lindbom