Malmö högskola: The Black Rose Trick Hotel

Det är en procedur innan man är inskriven. Jag får lämna mitt id-kort och ett fingeravtryck. Efter en tids väntan i den typiska öststatslobbyn, som för tankarna till ett hotell jag en gång bodde på i Prag, visas jag runt av en ung kvinna.
   Det är ett enormt bygge. Varje rum har sin berättelse och inget är statiskt. Här bor människor och det märks. I ett rum ligger en kille och sover, i ett annat pågår ett samtal. Upphovskvinnan Signa Sørensen har varit noga med detaljerna. Små askar, kläder, parfymflaskor, näsdukar och kläder skapar en verklighetstrogen röra. I de 900 kvadratmetrarna, som övervakas av 16 kameror, ryms också en kasern med militärer och ett sjukhus. Några av de 48 skådespelarna som rör sig i huset agerar soldater och sjukvårdspersonal. Sjukhussalen är kanske den som berör mig mest. Gamla sängar med solkiga lakan, kärl i rostfritt stål, en kladdig gröttallrik på golvet. Det luktar institution.
   Även om jag vet att jag ingår i ett spel blir jag tagen av The Black Rose Trick. Det känns lite läskigt. När jag ensam går nerför trappan möter jag en kvinna som synar mig noga och ler ett lite lagom galet leende. Eagleslåten ”Hotel California” dyker upp i mitt huvud: ”You can check out any time you like. But you can never leave.”