Marigold är inte som alla andra mammor. Hon älskar tatueringar. Hon festar, bakar kakor mitt i natten och lever ett energiskt och gränslöst liv. Ibland för gränslöst för döttrarna Dolphin och Star. Pjäsen Den tatuerade mamman bygger på en bok av Jacqueline Wilson, Storbritanniens populäraste barn- och ungdomsförfattare, och har även blivit en tv-serie som bland annat sänts i SVT.
Men enligt Lo Kauppi blir det här något annat än både boken och tv-serien:
– Vi använder ett annat språk. Inte realistiskt utan med ett förhöjt berättande. Som förstärks av att allt utspelar sig i ett sunkigt engelskt badrum där vi halkar runt på riktigt i en riktig dusch. Allt blir väldigt nära inpå på lilla Lejonkulan. Inget är heller anpassat för just tolvåringar – vi har inte gjort det mer försiktigt eller försökt prata till barn. Pjäsen är väldigt rakt på.
”In yer face”-teater för barn?
– Det kan man säga. Men verkligheten för barn är mycket tyngre än vad man någonsin visar på teater eller tv. I snitt har två i varje klass en förälder med psykisk sjukdom, men det finns väldigt små resurser för att ta hand om problemen. Vi vill fråga: vem är normal egentligen? Skulle inte alla människor kunna bli psykiskt sjuka om de drabbas av för många trauman? Tittar man sig omkring på tunnelbanan ser man människor som sitter och mumlar eller beter sig annorlunda, och det är lätt att ta avstånd. Men samhället får inte ta avstånd från och skuldbelägga människor som är i en livskris.
Är det drivkraften för dig här?
– Ja, jag tyckte att barn till missbrukare var bortglömda när jag gjorde Bergsprängardottern som exploderade. Men när jag började rota i det här märkte jag att barn till psykiskt sjuka är ännu mer bortglömda. Den här pjäsen kan kanske få oss att prata mer, avsätta mer resurser och få bort utanförskapet och skulden. Det är helt fel att prata om snäll eller dum när det gäller den här mamman, och hennes barn älskar henne.
Hon verkar vara en mamma som man både blir imponerad av och ser som tragisk?
– Marigold har mycket energi, gillar att festa, är konstnärligt lagd och är egentligen inte en tragisk person. Men det är så lätt att klassas som annorlunda i vårt samhälle. Och vi har väldigt höga krav på just mammor, och snävare ramar.
Du växlar mellan teater, radio, skrivande, från nutidsdramatik till klassiker. Hur placerar du in den här?
– Oavsett om det är Jösses flickor eller Hamlet vill jag att det ska finnas något som har med samhället eller mig själv att göra. Det är så jag hittar ingången i rollen. Det kanske låter som vitt skilda saker alltihop men det finns en röd tråd. Den tatuerade mamman känns helt rätt: det är en balansgång att berätta den historien, att göra en problematisk människa och inte ta avstånd ifrån henne.
FAKTA
Den tatuerade mamman har premiär på Dramaten i Stockholm den 1 februari.