Heddas mamma är fnittrig och konstig. Hon gör sig fin fast det är jättesent på kvällen . Det är något skumt i görningen anar Hedda. Men mamma vill inte tala om vad det är. Det är knappt att det går att tala alls med mamma tycker Hedda.
Ann-Sofie Bárány som gjorde sin debut som dramatiker med Babydrama på Unga Klara tillsammans med Suzanne Osten har nu skapat en komedi för barn i lågstadieåldern om hur Heddas mamma och Johans pappa i kärleksrus och kåthet totalt förlorar sig i varandra.
I Marie Parker Shaws regi finns en uppsluppenhet som smittar av sig och det är enkelheten i föreställningen som tilltalar mig mest. Från Pehr Ellgårds genialiska scenografiska lösningar till Mats Granaths musik som låter som den också fått kärleksfnatt.
Lillemor Hjelms Hedda är bedårande och fullständigt övertygande från de mörkaste svarta känslorna till de glada och ljusa. Jag faller fullständigt för Heddas oerhörda charm.
Dansa dina dinosaurier är en förvisso en komedi, men väjer inte för den sakens skull för de mörkare sidorna. Det skrämmande som barnen känner när de tokförälskade vuxna inte kan låta bli att kladda på varandra för tusende gången framför deras ögon. Det obegripliga när föräldrarna först ljuger om vem den andre är och sedan kräver att barnen skall acceptera förälderns nya partner.
Så reser den nya familjen iväg tillsammans ”för att lära känna varandra ordentligt”. Undermeningen är inte svår att tolka. Barnen högst motvilliga, de vuxna fnittrar hela vägen in till sovrummet och syns knappt till, även om de hörs bakom den stängda sovrumsdörren.
Barnen lämnas åt varandras sällskap. En gryende vänskap och förälskelse växer fram även hos barnen.
Heder åt Bárány som inte väjer, utan tar även deras gryende förälskelse på allvar.
Det är också hos barnen hoppet ligger att knuten skall lösas. Slutet är inte givet, utan är upp till var och en att bestämma. Men blickarna över frukostbordet antyder att det här kommer att bli bra trots allt. Att kärleken övervinner allt. Även om den skräms ibland.
Loading ...
