Kvinnorna briljerar på Theatertreffen

Maria Stuart, Gertrud, fru John, drottning Elisabeth, Maria Braun. Theatertreffens handplockade och hyllade föreställningar stoltserar med starka, karaktärsfulla kvinnor.
Icke desto mindre är det männen som håller i trådarna. Det vill säga: av tio föreställningar regisseras tio av män. Det är förvånande, för att inte säga oroväckande att Theatertreffens jury lyckats undvika alla kvinnliga regissörer. Som tur är får vi njuta av en mångfald av insatser från scenen. Här är det de kvinnliga skådespelarna som briljerar.

En av dem är Constanze Becker (Deutsches Theater Berlin). Hon tar i från tårna så att hela scenen liksom vibrerar, rösten släpper lös en energi som är enorm. Och trots att rösten ibland spricker eller utstöter avgrundsvrål känns det aldrig tillgjort eller pålagt. Enbart riktigt jäkla energi- och känslofyllt.
Det är fru John, den besatta och intensiva huvudrollsinnehavaren i Gerhart Hauptmanns Die ratten som Becker gestaltar. Den beslutsamma men sargade kvinnan som drivs av en så stark längtan efter barn att hon är beredd att gå hur långt som helst.

Scenbilden i Die ratten, Deutsches Theater Berlin. Foto: Katrin Ribbe

Den etablerade Michael Thalheimer som regisserat Die ratten blir för femte året i rad inbjuden till Theatertreffen. Valet är inte så nytt och oväntat alltså. Men inte heller svårt att förstå. Tack vare skådepelarnas smärtsamma och nästan aggressiva uttryck släpper det naturalistiska dramat (skrivet 1911) inte åskådaren en sekund. Inte ens den svårförståeliga dialekten (råbarkad arbetarberlinska) förstör upplevelsen.
Dessutom bidrar Olaf Altmanns minimalistiska scen ytterligare. Den är byggd som en sorts träpress som tvingar skådespelarna att gå med böjda ryggar föreställningen igenom. En bildlig symbol för det ”råttliv” de lever.

Även Stephan Kimmig, regissör för Maria Stuart (Thalia Theater Hamburg), har några år på nacken i teatervärlden, och hans version av Friedrich Schillers historiska drama lever inte riktigt upp till de förväntningar som Theatertreffens höga standard sätter.
Paula Dombrowski (Elisabeth) och Susanne Wolff (Maria Stuart) är dock föreställningens absoluta höjdpunkter. Wolffs känslosamma och eftertänksamma Maria Stuart i motsats till Dombrowskis stenhårda men frustrerade Elisabeth är en klockren kombination. Dock är det Werner Wölbern som med sin äregiriga Leicester drar flest skratt och applåder.

Susanne Wolff i Maria Stuart, Thalia Theater Hamburg. Foto: Arno Declair

Förutom de klassiska uppsättningarna finns även de nyskrivna verken representerade. Die erscheinungen der Martha Rubin, en non-stop-performance av Signa Sørensen och Arthur Köstler, från Schauspielhaus Köln, tillhör det mest nytänkande. Här improviserar skådespelarna under nio dagar, tjugofyra timmar om dygnet. Som åskådare kan du själva välja att medverka eller bara betrakta denna happening/performance.
   Även Platz mangel från Rote Fabrik i Zürich och Pornographie från Deutsches Schauspielhaus i Hamburg tillhör de mer vågade bidragen på Theatertreffen. De lyfter teatervärlden ett stycke bort från den vanliga scenen i både bildlig och faktisk mening.
   – Pornographie innehöll en av de bästa gayscenerna jag har sett i mitt liv, säger Mia Björne, student på Teaterhögskolan i Stockholm. Resten av uppsättningen var lite ojämn, men just den scenen alldeles fantastisk.
   Hon och hennes klass har rest ner till Theatertreffen för att ta del av den tyska teatern. Både hon och Mariah Kanninen är imponerade av de tyska skådespelarnas insatser:
   – De utstrålar en härlig energi, säkerhet och tydlighet, tycker Kanninen. De är inte rädda för att ta i. Något som svenska skådespelare ibland kan vara.

I Jan Bosses kritikerrosade Hamlet sitter publiken vid långbord vid sidan av scenen, och blir därmed som en del av scenografin, och nästan medverkande i föreställningen. Detta i kombination med att det finns så få åskådarplatser skapar festivalveckornas största kaos.
De som inte fått biljetter är många och flera försöker på olika vis införskaffa sig överblivna biljetter några timmar före föreställningarna. Till en början sker förfrågningarna hövligt med hjälp av ”Ich suche Karte”-skyltar, men när det sedan blir några biljetter över utbryter nästan slagsmål bland de köande. De som däremot har biljetter är de medelålders par som i god tid försett sig. Kvar utanför blir de unga, teaterintresserade som rest från Europas alla hörn för att se uppsättningen från Schauspielhaus Zürich.

FAKTA
De tio utvalda bidragen till Theatertreffen i Berlin 2008:
Der sturm, William Shakespeare, regi Stefan Pucher, Münchner Kammerspiele
Die erscheinungen der Martha Rubin, Signa Sørensen och Arthur Köstler, regi Signa Sørensen, Schauspiel Köln
Onkel Wanja, Anton Tjechov, regi Jürgen Gosch, Deutsches Theater Berlin
Die ehe der Maria Braun, Rainer Werner Fassbinder, regi Thomas Ostermeier, Münchner Kammerspiele
Gertrud, Einar Schleef, regi Armin Petras, Schauspiel Frankfurt
Pornographie, Simon Stephens, regi Sebastian Nübling, Deutsches Schauspielhaus Hamburg
Die ratten, Gerhart Hauptmann, regi Michael Thalheimer, Deutsches Theater Berlin
Maria Stuart, Friedrich Schiller, regi Stephan Kimmig, Thalia Theater Hamburg
Hamlet, William Shakespeare, regi Jan Bosse, Schauspielhaus Zürich
Platz mangel, projekt av Christoph Marthaler, Rote Fabrik Zürich