Måndag på Dansens hus

Just det, en stor del av Dansens Hus Lilla Scen är inklädd i blåskimrande kakel och utrustad med levande orkester. Märkliga besökare tränger sig in, både vuxna och barn. Inledningen är smått genial och modig, för något mer oförutsägbart än en ettåring finns knappast – men inte heller något så oemotståndligt. Avslutningen med de två små schackspelande flickorna som verkar stigna ur en tavla från förra sekelskiftet är lika symbolisk som vacker.
   De tre dansarna rör sig i ett slags skruvad, stiliserad badritual. Centralgestalt är den suggestiva Margareta Jansson, vars androgyna gestalt rör sig mjukt som ett vattendjur med full kontroll medan Liisa Ylä-Outinen och Kristiina Viiala känns kantiga som sjöborrar. För dem verkar det vara måndag hela veckan.
   Måndag är en märkligt sammansatt historia som trots sin diffust obestämda form känns som en logisk utveckling från Ful flicka (återkommer senare i höst – se den!) och Pudel. Kort sagt, Dorte har gjort det igen!