Blötsnö, pudersnö och yrsnö.
För medelsvensken kanske de orden räcker för att beskriva vinterns vita nederbörd.
Men en renskötande same behövde åtminstone förr kunna flera hundra ord för att rätt beskriva snö.
Dessa ord beskrivs en kommande bok av etnologen och författaren Yngve Ryd i Jokkmokk.
Boken har gjorts med hjälp av renskötaren Johan Rassa, 78 år, medlem i Jåkkåkaska sameby i Jokkmokks kommun.
Han har under fyra år intervjuats flera gånger i veckan av Yngve Ryd.
-Ungdomarna vet inte så mycket om de här termerna, och jag tycker det är roligt att de kommer ut, säger Johan Rassa.
Hans modersmål är lulesamiska.
Med det språket kan alla tänkbara snöförhållanden namnges.
Till och med den glädjelösa blötsnö som plågar Syd- och Mellansverige under vintrarna numera?
-Blötsnö som lägger sig vit på asfalten, men blir svart när man sätter ner foten, heter släbtsat. När den faller kallas den slabttse, säger Yngve Ryd.
-Den finns här också, men bor man i Stockholm är det ju så vintrarna igenom. Jag har själv bott där i två år, säger han.
Vinterkultur
Renskötselkulturen existerar i en miljö där vinter råder sju månader per år, med snö under ännu längre tid på högfjället.
Innan rennäringen motoriserades var snöns beskaffenhet avgörande för all verksamhet, både människornas och renarnas.
Därför behövdes ett rikt snöordförråd.
Var skidföret bra, jådådahka, eller trögt, sagij?
Eller var föret bra för djur, men inte för människor, fievrro? Eller bra för flyttning med pulkdragna renar, rajd, rájddofievvro?
Ord som beskrev hur olika snötyper påverkade renarnas bete behövdes också, och ord som talade om vilken sorts snö som täckte en planerad lägerplats.
Småspiksnö
Och för att kunna berätta hur man haft det ute på fjället behövdes olika ord: Ett för det småspik-blåsande snöfallet i början av veckan, ett annat för de mjuka dalande flingorna på onsdagen, och ytterligare ett för kletsnön som förpestade tillvaron på lördagen.
Och så vidare.
Förutom snöord har Yngve Ryd och Johan Rassa också kartlagt orden för is, nödvändiga för en kultur där sjöarna är viktiga transportleder på vintern. Sammanlagt har nästan 300 ord nedtecknats och framför allt förklarats genom beskrivningar av den verklighet där de använts.
-Johan Rassa är en hejare på att reda ut skillnaden mellan olika ord. Jag har kört stenhårt, för snart finns det ingen som minns orden, säger Yngve Ryd.
Uppteckningar av samiska snöord har tidigare gjorts, bland annat vid Tromsö universitet. Men ingen har tidigare satt in orden i sitt sammanhang på ett så omfattande sätt som Yngve Ryd och Johan Rassa.
Vänta bortglömd konst
Man skulle kunna tro att det under arbetet med snöboken kommit fram gamla samiska knep när det gäller skidvalla. Men icke – med undantag för de gamla kända knepen att stryka renfett eller stearin under träskidan för att hindra klabbsnö att fastna.
-I stället användes en konst som i dag är bortglömd: Att vänta på lämpligt före, säger Yngve Ryd.
Nu planerar Yngve Ryd ytterligare två böcker, baserade på intervjuer med gamla renskötare.
De ska handla om hur man gör eld, hittar ved och vatten och om att färdas och hitta i fjällen, alltså om överlevnadsteknik, för att använda en modern term.
-Men jag gillar inte ordet. Det gör saker mer dramatiska än de är, och uttrycker egentligen storstadsmänniskans syn på skogen, säger Yngve Ryd.
-I storstaden riskerar man livet flera gånger om dagen i trafiken, men det har man lärt sig hantera. Det kallar ingen överlevnadsteknik.
Loading ...
