Frigruppsscenen Institutet står inför nedläggning. Malmö kommun har dragit in redan beviljade anslag för att gruppen spelar för få föreställningar. Men Anders Carlsson, konstnärlig ledare på teatern, menar att beslutet grundar sig på att kommunen valt att göra mångfaldsidén om tillgänglighet för alla till en helig princip.
– Vi vände i våras upp och ner på mångfaldsbegreppet när Institutet försökte göra exakt vad mångfalden innebär med föreställningen The rise and fall of the roman empire. Nämligen lyfta fram, släppa in och hylla avvikelsen på teatern.
Detta gjordes genom att gruppen samarbetade med lokala SM- och fetischklubbar.
– Vi integrerade deras performativa rollspel med teaterns rollspel. Syftet var dels att släppa in avvikelsen på teatern, dels att konfrontera mångfaldstanken med sin spegelbild.
Resultatet gjorde enligt Carlsson såväl branschkollegor som den teatervana publiken och recensenterna rosenrasande. Och eftersom uppsättningen endast spelades som fem unika engångsföreställningar fick man bidragsgivarens ögon på sig: Institutet ansågs inte leva upp till mångfaldstanken om tillgänglighet. En mångfald Carlsson menar blir ”idioti”.
– Min poäng är att mångfaldspolitiken som den ser ut idag blir en ideologi alla anpassar sig till. Där drömmen om mångfaldssamhället som ett ideal innebär att man underkänner motsättningar. Istället för motsättningar sysslar man med utopier. Medan Institutet däremot intresserat sig för vilka konflikter som döljs när man hävdar mångfald. Så vi lyssnade till mångfaldsagendan, tog den på orden och omsatte i vår föreställning maktens språk till handling.
Vilka konflikter menar du att makten försöker dölja?
– Exempelvis att man inte kan tillåta en homofientlig högerkristen identitet att uttrycka sig i offentligheten och samtidigt hävda allas rätt till sin sexuella minoritets specifika uttryck. För det går helt enkelt inte ihop.
Mångfald i en sådan tappning avvisar Carlsson eftersom den bygger på att det skulle finnas ett offentligt rum med hur mycket plats som helst, och på att konflikter mellan uttryck i detta offentliga rum inte finns. Alltså att den enes rätt att uttrycka sin identitet inte skulle gå ut över någon annans.
Blir mångfalden en politisk fernissa menar du?
– Ja. I Sverige hyllar vi idén om att vi är öppensinnade och demokratiska. Men det är en falsk självbild. I själva verket underkänner vi och osynliggör motsättningar och konflikter. Och där fungerar tyvärr teatern som demokratins förlängda arm.
Blir slutsatsen därmed att Sverige behöver en mindre demokratisk teater?
– Demokrati måste helt enkelt ifrågasättas. Vilket Institutet sysslar med. Att klä av demokratins politiskt korrekta språk om sig själv och se vad som finns där under. Utan att för den skull hävda en annan idé än den demokratiska. Men inte omedelbart ta för gott vad som sägs om mångfaldsidén och det demokratiska samtalet.
Och häri, i ifrågasättandet, menar Anders Carlsson att möjligheten finns att verkligen ge mångfaldsfrågan den dignitet den förtjänar. Förutsatt att teatern och inte bidragsgivarna sätter dagordningen för hur mångfaldsfrågan tas upp.
– Mångfaldsperspektivet är en knäckfråga på varenda teater. Hur ska man förhålla sig till den? Vad är viktigt? Är det sexuell läggning eller etnicitet vi ska syssla med? De här frågorna påverkar i allra högsta grad sättet att göra teater på.
LÄNKAR
Läs Nummers tidigare artiklar i ämnet:
Vart tog mångfalden vägen?
Hyfsad mångfaldsstatistik?
Backas konstnärliga mångfald
Nummers recension av The rise and fall of the roman empire.
Nummers intervju med Anders Carlsson inför premiären.
Loading ...
