Logotyperna i programbladet för Re-Orientations är lika många som namnen i rollistan. Det blir lätt så med internationella, multikulturella projekt som behöver många finansiärer.
Men det breda greppet har även konstnärliga konsekvenser, risken att hamna i en ”minsta gemensamma nämnare”-estetik är överhängande när alla ska med. Re-Orientations tangerar problemet.
Föreställningen är ett samarbete mellan Border Crossings, England, Association à fleur de peau, Frankrike, Shanghai Dramatic Arts Centre, Kina, Kalakadamba Art Centre, Indien och svenska frigruppen Teater Eksem i Göteborg.
I ett flerhistorieupplägg som påminner om filmen Short cuts sammanförs människor från olika länder, språk och kulturer. Deras öden flätas i varandra med Shanghai som knutpunkt.
Dit kommer två svenska skådespelare (Björn Dahlman och Mia Kjellkvist) och spelar Fröken Julie på en teaterfestival. Festivaldirektörens dotter har tagit livet av sig, han tillkallar exfrun, som rattar uppbyggnadsprojekt bland tsunamioffer i Indien.
På festivalminglet lär den svenska kvinnan känna en ung kines som har haft en historia med direktören. Den unge mannens syster har berövats sitt nyfödda flickebarn, förtvivlad söker hon upp sin bror. Den döda direktörsdottern har en nära kvinnlig vän som …
Ja, du hör, det är en härva av historier som serveras i tablåform, toppade med videoprojektioner. Några bänkar och ljussättningen förvandlar scenen från kinesisk by till flygplanskabin, hotellobby eller teaterscen.
Undertexten är att möten kan beröra och förändra. Men det är för mycket som stoppas in. Svensk genusdebatt blir fyrkantigt huggen i form av en självgod manlig skådespelare som skymmer sin kvinnliga partner och kollega. Den indiska fiskaren som drabbats av tsunamin är bara en skiss. Annat blir onödigt detaljerat.
Men enstaka scener lyfter. Mötet mellan de sörjande föräldrarna gestaltas som ett kinesiskt dockspel med drabbande effekt. Och språkutbytet mellan den svenska kvinnan och den kinesiske mannen skapar kulturkomik av det lättillgängliga slaget.
När Qi Bai Xue visar prov på yuejuopera fnissar tonårstjejerna bakom mig halvt ihjäl sig. Synd, vitsen är att olika världar och språk möts. Vi måste våga lyssna, även om Re-Orientations hade mått bra av att sovra bland uppslagen.