Tillsammans med sina dansare har Helena Franzén skapat en föreställning som är både känslofylld och suggestiv. Även om en stor del av inspirationen till Tide hämtats från naturen – och från dragningskrafterna som orsakar tidvattnets ebb och flod – är stämningen ändå hela tiden mer urban än präglad av någon sorts mystisk naturromantik.
Vilket lika mycket beror på de tre dansarnas och deras inbördes relationer och möten med varandra som på Jukka Rintamäkis (en av medlemmarna i rockbandet Silverbullit) nykomponerade och instrumentala musik. Det är med andra ord dansarna Laura Lohi, Moa Westerlund och Kristine Slettevold och hur deras kroppar förhåller sig till eller rättare sagt reagerar på musiken och på varandra som står i centrum här.
Månens gravitation och tidvattnet blir mer till metaforer för någonting återkommande eller möjligt att upprepa. En dansare vilar en kort stund sitt huvud mot en axel, axlar möts och markerar både närhet och avstånd.
Att den engelska titeln Tide dessutom är mer mångtydig än man först tänker på passar i det sammanhanget bra. Tide kan ju förutom tidvatten även, som i uttrycket ”tide somone over”, handla om att hjälpa någon att övervinna svårigheter eller problem (enligt min ordbok främst ekonomiska). En i dessa dagar minst sagt dagsaktuell metafor.
Vi befinner oss vid en strand. Men absolut inte på någon soldränkt och överfylld badstrand utan mer på ett ödsligt område – där land möter hav. Det långsmala scenrummet avgränsas i ena änden av ett vitt staket av trä och i den andra av ett stort fotografi av en strand. Dessutom hänger inte mindre än fem månar likt klotformade lampor ner från taket i långa linor.
Musiken av Jukka Rintamäki som har spelats in på vinylskivor sätts handgripligen i gång av dansarna själva inför deras solon och duetter. Vid några tillfällen hörs det också tydligt hur pickupen och stiftet fälls ner mot skivan. Någonting som medvetet eller omedvetet bidrar till att skapa en tydlig känsla av ett pågående här och nu.
Vilket även skulle vara en passande bild av hela verket.
Loading ...
