Pjäsen handlar om en dödgrävare som blandar likdelarna av ett fyllo i chefens tårta för att sedan svetsa in sig själv i sin lägenhet. Hur kommer man på ett så sjukt scenario?
– Jag ville helt enkelt ha en rockig start på min dramatikerdebut! Och så blev jag inspirerad av spellokalen som är ett gammalt rivningshus.
Vem är han annars, dödgrävaren?
– Han är en kille på runt trettio som har ”haschmannen”* och Christer Petterson som idoler.
Det är mycket död i konsten just nu, både i musiken och scenkonsten. Har du någon teori om varför den är så högintressant?
– Jag har faktiskt inte tänkt så djupt. Men det är absolut ingen deppig pjäs, utan jag har låtit min Albert och Herbert-ådra komma fram. Den är fylld av svart humor.
Också är det specialkomponerad musik
– Ja, det är ju fantastiskt exklusivt. Stry Terrarie (Ebba grön, Imperiet) känner jag sedan tidigare och när det gäller Olle Ljungström, så har jag en gång döpt en diktsamling efter en av hans låtar (Skjut dom som älskar, reds anm). Jag har alltså en koppling till båda, men de två tillsammans har aldrig jobbat ihop, så det känns ju jättespännande.
Din brorsa Peter är ju också dramatiker och en gång i tiden skrev ni en diktsamling ihop, Det oerhörda/I den andra världen. Kan vi förvänta oss en ”Brödernapjäs” framöver, typ som alla brödrapar – Cohen, Wachowski och Kaurismäki – jobbar ihop i i filmvärlden?
– Nej, Peter är för stor. Jag får inte rum bredvid honom. Det är ju därför jag har flyttat till Norrköping! Sen var det inte jag själv som bestämde mig för att skriva en pjäs, utan det var Tobias Almborg som gav mig frågan.
Loading ...
