Margaretha Åsberg har själv skapat scenografin som hon berättar domineras av en serie starka och smärtsamma bilder. Hon nämner namn som Helén och Fadime, påminnelser om en brutal samtidsverklighet.
– Det är en personlig reaktion av upprördhet och sorg över kvinnors situation och utsatthet.
– Men det börjar i ett ursprungligt paradis, ett elysium, tillägger hon.
Paradiset förvandlas snabbt till ett inferno och prologen blir en klagosång, därför ser Åsberg sitt nya verk som en nutida infernovandring i Dantes anda.
Gunnar Idenstams orgelmusik
I kontrast till den brutala inramningen för Åsbergs beskrivning av koreografin tankarna till något drömliknande, erinrande och med en på samma gång kroppslig och ickekroppslig karaktär – som Dantes poesi.
Och vilken musik passar till en infernovandring? Den frågan fick Åsberg besvarad när hon mötte den unge organisten Gunnar Idenstam. Ur hans verk, Cathedral Music – fifteen movements for solo organ, har hon valt fyra avsnitt som ledsagar de fem kvinnliga dansarna på deras vandring.
Att använda orgelmusik är inget nytt för Margaretha Åsberg. Däremot sättet hon denna gång arbetat med dansarna.
– För första gången kommer en del av rörelsematerialet ur dansarnas tematiska improvisationer, även om slutresultatet helt och hållet är mitt verk.
Resultatet viktigare än tiden
Margaretha Åsberg konstaterar att fem års frånvaro från det skapande arbetet är en lång tid och att det varit en komplicerad och ansvarsfylld process att skapa ett nytt verk. Men så tillägger hon med en röst fylld av tillfredsställd tillförsikt, att det är resultatet som räknas.
Resultatet, det färdiga verket, presenteras på Moderna Dansteatern den fjärde april under en kväll som inleds med två solon av Virpi Pahkinen.
Loading ...
