Marika markerar amatörkulturen

INTERVJU. I förra veckan tillträdde skådespelaren och regissören Marika Lagercrantz som ny ambassadör för Amatörkulturakademin. Nummer ringde upp och frågade om intervjuturnén som vill vara ett komplement till kulturutredningen.

Amatörkulturakademin bildades för ett och ett halvt år sedan. Häromveckan lämnade Magnus Uggla sitt uppdrag som en av akademins första ambassadörer och gav plats för nya namn som artisten Ayesha och skådespelerskan Marika Lagercrantz.
   Akademin, vars motto är mer kultur åt folket, vill agera ”ambassadör, lobbyist och idéspruta” för en bredare kultursektor, och sedan i höstas genomför man en intervjuturné som är tänkt att vara ett komplement till kulturutredningen och där man har intervjuat kulturentusiaster i tio svenska regioner. Planen är att sammanställa materialet som enligt akademins webbplats ska fungera som en grund för deras arbete med att markera den breda kulturens betydelse och bidra till dess utveckling.

Varför är amatörkultur viktig, Marika Lagercrantz?
– Kulturen är alla människors, oavsett om man lever på den. Hur skulle det vara om bara de som har utbildat sig i sång, teater, dans eller vad du vill fick hålla på med kultur? Det är ju förfärligt med människor som säger att jag kan sjunga, men ni andra kan inte sjunga och ska därför inte sjunga. Ett levande samhälle är levande när kulturen tillhör alla.

Vad är ditt uppdrag i Amatörkulturakademin?
   – Jag ska sitta i den i tre år och dela med mig av min lust och min erfarenhet, och delta i olika evenemang. Efter sommaren ska vi samlas för att diskutera vad vi ska göra framöver.

Vad blir ditt första konkreta uppdrag?
   – Jag har redan gjort mitt första uppdrag. Jag och Ayesha var med i Göteborg på Akademins landet runt-turné där man intervjuar människor om kulturen i deras liv. Utanför lokalen där vi var hade man satt en skylt där det stod ”Ni som älskar kultur”. Och så en pil. Fint va!

Vad gjorde ni under turnén?
   – Vi gjorde runt tolv intervjuer per dag och frågade om folks känslomässiga förhållande till kulturen. Bland annat bad jag dem beskriva en dag som var en lyckans minut när de fick hålla på med kultur, om det så var att spela revy eller sjunga, dansa eller spela musik. Och jag frågade vad kultur betydde för dem personligen, om den hade haft betydelse för deras egenskaper som människa.

Vad svarade de?
   – Allt det här intervjumaterialet kommer att sammanställas i en rapport som blir färdig i höst. Men en fråga jag ställde var om de var arga på teatern eller musiken. Och då svarade man både ”Är du inte klok?” och ”Jag är rasande!”.