Marilyn är en helt vanlig tjej. Som alla andra vill hon bli älskad och göra någonting meningsfullt med sitt liv. Hon har turen, eller oturen, att få alla blickar riktade på sig. Först som showgirl. Alla åtrår henne och speglar sig i hennes glans, men när ljuset släcks står hon ensam kvar i mörkret medan publiken går hem. Parvis, lyckliga, föreställer sig Marilyn. Hon vill också ha riktig kärlek och tar sig en man som dock mest är kåt eller äcklas över hennes plåstriga hängivenhet.
Hon söker sig till den Riktiga Teatern för att spela intressanta och olyckliga vanliga människor. Men hon inser att hon inte behöver det sammanhanget heller. Nu ska det bara vara hon och publiken. Hon gör skandal med piller och alkohol, och genom att blotta sitt inre och puta med sitt yttre. Hon vill underhålla till varje pris. Hon är behagsjuk i ordets fullständiga bemärkelse.
Och hon förför både sin publik i pjäsen och den i Intimans salong, genom ovedersäglig sexighet och skrattretande bimbohet. Sissela Benn lägger mycket av sin karaktär Filippa Bark i Marilyn. Ni vet, den sanslöst beskäftiga Malmöfjortisen med flaskbottenbrillor i Robins pratshow på SVT – kolla Youtube om du missat henne! Steget från nörd till bombnedslag är faktiskt mest bara en pushuppad byst, blonderat hår, och en moucheprick över i:t. Eller som Marilyn lakoniskt konstaterar: tuttar och vitt hår.
Marilynpassionen skojar friskt med teatern och livet, showbiz och existentiell ångest. Kanske vill Daniel Åkerström-Steen med sin skönt övermöblerade scenografi signalera att allt ska få plats samtidigt. Det är ett smart manus och en rörlig regi. Och ”Manus och regi: Ada Berger” får det att låta ännu mer som en flink och rapp off Broadway-produktion från det glada femtio- eller sextiotalet. Men sanningen är att Berger gick ut DI:s teaterregilinje i december.
Ensemblen är stadig, med grundpelare som en kompromisslös ”Stanislavskijfitta” till teaterregissör i Susanne Karlsson, en bröllopstårtebrudgum till all-american svärmorsdröm i Erik Olsson och en lagom mansgrisigt självbelåten kvinnokarl till privatteaterdirektör i Håkan Paaske.
Visst, det är idel arketyper och platta seriefigurer. Lite lättviktigt. Men det är roligt, kvickt, lite tänkvärt och mycket proffsigt.
LÄNK
Läs Nummers intervju med Sissela Benn inför premiären
Loading ...
