Tjugoårsjubilerade Teater Albatross firar med en biografisk enkvinnasmonolog om den brittiska upptäcktsresanden Mary Kingsley (1862-1900). Pjäsen är andra delen i en planerad trilogi om Afrika.
Första delen heter Bortom havet och handlar om EU: s rovfiske utanför Västafrika och om afrikanernas diaspora i Amerika. Den tredje delen kommer att rikta fokus på kung Leopolds skräckvälde i Belgiska Kongo.
I Albatross karaktäristiska berättarteatertradition betyder kroppsspelet väl så mycket som talet. Mjuka och viga dans- och mimrörelser uttrycker de dramatiska elementen långt mer än texten. Inledningsvis kommer jag att tänka på Samuel Becketts Lyckliga dagar. Men här är inte kvinnogestalten begravd i en sandhög, utan i en gigantisk krinolin. Den håller henne fången i den viktorianska moralen, så att hon bara kan uttrycka sig med armar och händer. Mary förväntas vara ”hushållerska, sjukvårdare, tjänare”. Men med viljestyrka bryter hon sig ur krinolinen, reser 1893 till Sierra Leone och utforskar oförskräckt vildmarken.
Charlotta Grimfjord Cederblad gör Mary Kingsley med en blandning av flickaktig impulsivitet och typisk brittisk understatementhumor. I pjäsens tolkning står Kingsley för medkänsla med afrikanernas kultur, och för kritik av kolonialistideologin. Hennes projekt framställs som personlig frigörelse, inte som imperialistisk erövring. Men som alla antropologer bortförde hon förstås heliga föremål till British Museum. Grimfjord Cederblads livfulla gestaltning är utmärkt scenkonst, fint beledsagad av Anna Ottertuns mix av engelsk renässansmusik och afrikanska toner.