Mås blir mosSå här nära julbordet kommer inte publiken – som får se det hela på distans, genom fönstren i en inglasad veranda. En scenografi som inte vinner uppskattning hos Nummers recensent.
Recensioner [2009-09-22]

Mås blir mos

Måsen av Anton Tjechov
Scen: Norrbottensteatern
Ort: Norrbotten
Regi: Rasmus Lindberg
Scenografi: Mona Blombäck
Medverkande: Margareta Gudmundson, Pia-Karin Helsing, Therese Lindberg, Frej Lindqvist, Mikael Odhag, Maja Runeberg med flera
Översättning: Lars Kleberg
Länk: Norrbottensteatern


RECENSION/TEATER. Rasmus Lindbergs uppsättning av Anton Tjechovs Måsen är fantasirikt gjord, men det hjälper inte. Det är någonting fel med den här pjäsen, tycker Nummers Pelle Lindblom, efter premiären på Norrbottensteatern.

Fanns scensur i Sverige borde Anton Tjechovs Måsen upp på listan direkt. Förbjud pjäsen! På Norrbottensteatern i Luleå står visserligen en påhittig scenografi med en inglasad balkong som tillåter dubbelt skådespel: istället för att skicka ut de överblivna skådespelarna i kulissen har regissören Rasmus Lindberg behållit dem på verandan där de, så att säga, kan kompa händelserna på scenkanten.
   Det är tajmat, och mycket annat är påhittigt. Men vad hjälper det? En svit tröttsamt jämnmod och småborgerlig klagan var måhända nydanande i Konstantin Stanislavskijs tappning på 1910-talet, men definitivt inte i dag.


När jag såg en uppsättning av den här pjäsen första gången kunde jag inte hålla mig vaken. Eftersom jag denna kväll är betald recensent som inte bör somna på sin post får jag anstränga mig till det yttersta.
   För på scen står det ofta helt stilla. Ridån far fram och tillbaka till sövande pianospel. Ett skådespel om borgerligt tjafs och skaparvåndor där författaren sliter sitt hår och river sönder sina manus. Men hallå! Vilken tröttande schablon. Vill man sätta upp pjäser om borgerligt tjafs finns det hundra manus som biter tusen gånger bättre.


I andra aktens vinter förläggs det mesta av handlingen inne i glasverandan. Plötsligt får vi verklig tittskåpsteater där det blir både svårt att se och höra vad som händer. Till en början verkade scenografin kul. Men efter pausen blir inglasningen en katastrof och det mesta ännu mer tröttsamt.
   Till slut somnar Frej Lindqvists häradshövding vid julbordet. Undertecknad nästan också. För det är inte särskilt upphetsande att se ett gäng kvasiborgare sitta och käka julgröt: ”Jag fick mandeln. Skål!” Tjechov upprepar själv i sitt manus, han lägger orden i Trigorins mun: ”Teatern behöver nya former!” Jag håller med.


Men ingen här, utom pjäsvalskommittén, har någonting att skämmas för! Framför allt Frej Lindqvist, Mikael Odhag och Margareta Gudmundson gör stora rollinsatser. Och regissör Lindberg flirtar utstuderat med Stanislavskijs diskussion om naturalism genom att låta skådespelarna vifta bort mygg och snyta sig.
   Men som sagt, vad hjälper det. Måsen är död.

Pelle Lindblom

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (20 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

10