Under föreställningens gång får vi också veta att han är en jävel på fotboll och att han en gång valdes till Grimstaskolans snyggaste kille. Till råga på allt är han rolig, vilket är utgångspunkten för Måsarna skrattar sig hesa.
Den löst sammansatta berättelsen utgörs av Alexanders återkomst till uppväxtorten Vällingby och dess självklara samlingspunkt Pizzeria Falken. Med ojämförlig fingertoppskänsla ger hans tunna kropp i en handvändning liv åt förortens alla karaktärer. Vi får bland annat möta Poetryslammästaren Melody Jansson, den sydamerikanske regissören och socialisten Juan Flores, upphovsman till ABF-musikalen om Palmemordet samt den karaokeskönsjungande gambianen Lamin N’Diwa. Däremellan gestaltas mer välkända nunor som exempelvis Tommy Nilsson, Lars Leijonborg och Mikael Persbrandt. De självbiografiska inslagen utsätts med andra ord för hård konkurrens och ibland är den röda tråden hopplöst försvunnen.
Det spretar betänkligt, men det slätas oupphörligen över av Salzbergers urskuldrande leende, ett leende som är omöjligt att lämna obesvarat. Det är trots allt en lek som kanske inte bör tas på alltför stort allvar. Alexander Salzberger har en energi och charm som kan välta höghus och då spelar en spretig story mindre roll.