En mörk gestalt insvept i en rock skymtar i halvdunklet på scenen. Han talar om frihetsanden som genom historien övervinner den stövel som vill trampa ner den. Så förvandlas rummet. Sångaren och underhållaren Mattias Enn vevar på ett positiv och sjunger Berliner Luft. Med sig i bagaget har han ”musikaliska reseminnen från ett svunnet Europa”. Mellan låtarna ger han en rimmad version av Europas 1900-talshistoria.
Mattias Enns kraftfulla, något onyanserade baryton får en ljusare klang när han sjunger sånger ur till exempel Vera Lynns eller Ulla Billquists repertoarer. Avsnittet från beredskapstiden, med melodier som Min soldat och Lili Marlene, är också det mest övertygande i föreställningen.
Publiken får höra sånger som sjungits av Marlene Dietrich, Ernst Rolf, Karl-Gerhard, Zarah Leander, Josephine Baker med flera. Lotte Lenya och Kurt Weill nämns, men ingen av Weills sånger framförs. Kanske är de för radikala. Bland det mest kritiska som framförs denna kväll är Karl-Gerhards Den ökända hästen från Troja och Boris Vians Desertören, och då bara första versen.
Det mer ifrågasättande har valts bort till förmån för en mer glättad världsbild, där det är orättvist att kritisera Zarah Leander för att hon jobbade åt nazisterna, och otänkbart att diskutera Finlands deltagande i andra världskriget på Nazitysklands sida.
Mattias Enn gestaltar de sångare vars sånger han sjunger. Till exempel när det gäller Edith Piaf hade jag velat höra hans egna tolkningar av låtar som Milord och La vie en rose, i stället för en tolkning av hur Edith Piaf skulle ha sjungit dem. Flera av sångerna i föreställningen håller även i vår tid och borde sjungas av artisten själv i en egen tolkning ur hjärtat.
I ett music hall-medley i andra akten sjunger en entusiastisk publik med i låtar som It’s a long way to Tipperary och My bonnie is over the ocean. På slutet får till och med Kai Gullmar vara med, då hennes och Hasse Ekmans Bussvisa ur filmen Sjunde himlen får ett luftigt och roligt framförande.
Titeln på föreställningen, Den första turisten i Europa, är en parafras på den danska kabaréartisten Lulu Zieglers sång Den sidste turist i Europa. Den avslutar föreställningen och handlar om en turist som blickar ut över ett Europa slaget i spillror efter ännu ett krig. Ett Europa som enligt Enn ska resa sig ur askan.
Loading ...
