Maximal scen

Teatern förändras ständigt och ingen föreställning är heller den andra lik. Den föreställning som existerade igår är för alltid försvunnen och finns bara kvar i form av minnen. Och alla som såg den upplevde och minns den olika.
– Men hur vet du att det var teater du såg?
– Jamen, jag var ju på Dramaten, säger du. Dramaten är en teaterbyggnad, det var människor på scenen som agerade och åskådare som tittade på. Jorå, det var minsann teater jag såg!
– Jaha, så om du kommer in på Dramaten och ser städpatrullen dammsuga stora scenens golv är det förstås också teater?
– Nä, men städpatrullen är inga skådespelare och de följer knappast en dramatext när de dammsuger, så det kan inte vara teater.
Om man menar att teatern kräver en i förväg skriven dramatext, utesluter man direkt Commedia dell’artes plats i teaterhistorien, vilket var en teaterform som byggde helt på improvisationer. Och vad skulle hända om skådespelarna från Dramaten klättrade ner från scenen och gick ut på Nybroplan och spelade föreställningen där? Skulle någon våga påstå att det inte var teater?
Men om man inte behöver någon text, inga professionella skådespelare och ingen konventionell scen, ja då kan ju i princip vad som helst kallas teater. Till exempel en fotbollsmatch som har scen, aktörer, ”här och nu-känsla”, utvalda kostymer, tidsbegränsning, kroppsspråk, regissör (tränaren) och en publik, som visar sin uppskattning när showen är bra. Och sportjournalisterna talar förvånansvärt ofta om dramatik när de beskriver matcherna. Ett annat exempel är bröllop där rollerna är väl inrepeterade, man spelar inför en utvald publik i ett utvalt scenrum, skådespelarna har speciella kostymer, liksom publiken, och kring bröllopsakten finner man ofta en uppsjö av symboler.
Ja, så fort man tror sig komma på en definition av vad som är teater kommer någon och motbevisar en. Finns det då egentligen något som kan kallas teater? Man kan förstås slingra sig genom att istället använda begreppet ”scenkonst”, vilket egentligen bara ger upphov till ännu fler frågetecken. Vad är en scen och vad är konst?
Konstbegreppet är ett vanligt föremål för diskussion och debatten flammade upp ordentligt när konstnären Marcel Duchamp 1917 ville ställa ut en pissoar, som han inte ens skapat själv, med förevändningen att den var konst för att han i egenskap av konstnär hade valt ut den och placerat den i det konstnärliga sammanhanget. Kanske tack vare Duchamp är vi i dagens läge beredda att acceptera som ”konst” vad konstnärerna själva talar om som konst och detta kan kanske även gälla teatern.
Begreppet ”scen” har också fått nya innebörder under 1900-talet och en tendens som tagit sig allt tydligare form är frigörelsen från salongerna, i och med sökandet efter nya spelplatser. Idag kanske vi fortfarande blir förvånade om vi, mitt i stan, ser två personer skjuta ketchup på varann med leksakspistoler, men vi kan lugna oss med att ”det antagligen bara är teater” och skippa samtalet till ”psykakuten”. Den interaktiva teatern eller ”lajv rollspel” är populärare än någonsin och i dessa är inte bara spelplatsen ny (man ”lajvar” gärna ute i skogen), utan deltagarna har, samtidigt som de agerar, även rollen som publik.
Den nyaste ”stretchingen” av teaterbegreppet står vår kära dator för. För när ingen längre ifrågasätter begreppet i kombinationer som TV-teater, radioteater eller dockteater, trots att publiken inte får sina upplevelser direkt ifrån verkliga människor, måste vi acceptera att datorn också är ett slags scen, där vi kan njuta av nät- och CD-romteater.