Med hammare och borrSuzanna Santrac, Kerstin Andersson, Zeljko Santrac, Lillemor Hjelm, Ann Katrin Andréasson och Magnus Nylander i samarbetet av Teater Theatron, Månteatern och Teater 23.
Recensioner [2009-04-08]

Med hammare och borr

Den skalliga sångerskan av Eugéne Ionesco
Scen: Teater Theatron/Månteatern/Teater 23
Ort: Skåne
Regi: Radoslav Milenkovic
Medverkande: Kerstin Andersson, Zeljko Santrac, Lillemor Hjelm, Suzanna Santrac, Ann Katrin Andréasson, Magnus Nylander
Översättning: Jan Mark
Scenografi och kostym: Carina Lundgren Carlestam
Länk: Den skalliga sångerskan


RECENSION/TEATER. Det är fullt ös när tre teatrar samarbetar om Eugéne Ionescos pjäs. Den skalliga sångerskan håller, så kanske hade man inte behövt ta till både hammare och borr för att få pjäsen att stå stadigt?

Det sägs att Eugéne Ionesco fick idén till pjäsen Den skalliga primadonnan när han skulle lära sig engelska. Läroböckernas enfaldiga konversationsfraser blev upphovet till en av den absurda teaterns mest spelade pjäser.
   I den skalliga primadonnan får mr och mrs Smith symbolisera när det mänskliga umgänget blivit så ritualiserat att all verklig kommunikation har upphört. Återstår gör bara standardfraser och floskler.


Tre fria teatergrupper hemmahörande i Malmö-Lundområdet, Teater Theatron, Månteatern och Teater 23, har nu slagit sig samman för att uppföra sin version av denna ”antiteater” tillsammans med den serbiske regissören Radoslav Milenkovic.
   Paret Smith (Zeljko Santrac och Kerstin Andersson) – där han är invandrare och hon av ”etnisk svensk härkomst” – ska sätta ihop en IKEA-möbel efter konstens alla regler. Det går givetvis inte och mr Smith bryter mot den heligaste regeln av alla: att inte följa den medföljande manualen. Han löser problemet som en serbisk man. Han plockar fram hammare och borr för att få möbeln stadigt hopsatt.


I hemmet finns också det snusförnuftiga hembiträdet, i Ann-Katrin Andréassons skepnad. Och på besök kommer det moderna paret Martins, här i form av två översexuella lesbiska kvinnor (Suzanna Santrac och Lillemor Hjelm), samt en nervöst lagd brandman (Magnus Nylander). Sedan är cirkusen igång.


Den som hade väntat sig någon form av kritisk och samhällsengagerade uppsättning om mångfald där IKEA får stå för det svenskaste av det svenska får vänta förgäves. Det förbryllar mig till en början innan jag inser att det faktiskt inte spelar någon roll. Istället visar uppsättningen att människan är sig lik oavsett vilket hörn av världen hon kommer ifrån.


Det är fullt ös på scenen från början till slut. Jag blir rent av matt. Tajmingen och tempot sinar aldrig för en sekund och trots att karaktärerna är långt dragna över gränsen för överspel så håller det därför att alla i ensemblen kör på samma linje.
   Men samtidigt önskar en del av mig att man tagit det lite lugnare och litat på texten mer, som trots sin banalitet håller. Nu känns det lite som om man precis som mr Smith har tagit till både hammare och borr för att få pjäsen att stå stadigt.


 


EXTRA FAKTA
Pjäsen Den skalliga primadonnan kom till som en protest mot samtidens teater, en slags antiteater och blev ironiskt nog en succé. Den har spelats kontinuerligt från premiären i Paris 1951 fram till 2008 då skådespelaren som spelade mr Smith avled.

Therése Hammar

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare