”Den här föreställningen är en scenisk undersökning av begreppet godhet”, förklarar Mattias Anderssons röst i upptakten till Acts of goodness. Vi har bara hunnit se ett möte mellan två unga män. Den ene (Bahador Foladi) ligger blodig och nästan naken på marken, den andre (David Fukamachi Regnfors) närmar sig försiktigt och erbjuder hjälp. Allt tar en oväntad vändning, scenen slutar med ombytta roller och som åskådare sitter jag omedelbart med en rad frågor, som jag måste hantera.
Mattias Anderssons undersökningar inbegriper alltid publiken, men i Acts of goodness blir jag ovillkorligen delaktig i själva problematisering. Det går nämligen inte att värja sig. Materialinsamlingen har skett med beprövad anderssonsk metod, han har låtit intervjua unga människor som fått frågan om de har utfört någon god handling i sitt liv. Intervjuerna har utsträckts geografiskt, Backa teater gör godheten till en fråga för hela det unga Europa.
Men här spelas inte fram färdiga analyser och svar, däremot tillhandahålls en massa påståenden och tankar i form av projicerade citat. Orden kommer både från religiösa källor och olika tiders vetenskapsmän och tänkare, förutom ungdomarnas dokumentära svar – som även framträder som röster. De levande spelscenerna blir ytterligare trådar i den varp som våra uppfattningar om godhet kan vävas av.
Scenerna spelas i tre spår, avgränsade med gulsvart markeringstejp på det gråbruna golvet. Ulla Kassius scenografi suddar ut gränsen mellan scen och salong. Det öppna rummet ger känslan av att vi alla befinner oss i en gemensam verkstad. Ljus- och ljudansvariga sitter vid sidan med alla apparater och sladdar fullt synliga. Fondens spegelvägg återkastar allt, inklusive publiken.
Med sin osvikliga känsla för samtiden prickar Mattias Andersson in det som skaver mest. Veckorna före premiären pågick i Göteborg en upphetsad debatt med inslag av demonstrationer och hot sedan en butiksföreståndare hällt vatten på en tiggande, romsk kvinna under förevändning att han skulle tvätta fönstret.
Det kunde ha handlat om Blanka, som Ylva Gallon gestaltar. Men hon blir översvallande behandlad av Marall Nasiris Sonja, en ung kvinna med välbeställt yttre men blåmärken på huden. För att hjälpa bjuder hon hem tiggaren. Det blir ett obekvämt möte och Sonja visar sig själv behöva tröst. I spåret intill tampas Anna Harling och Ove Wolf i en relation där varje ansats till godhet misstänks ha en beräknande baksida.
Acts of goodness vrider och vänder på våra handlingar. Öppet, nästan redovisande. Vad som landar som gott och vad som slinter är ibland en fråga om kommunikation människor emellan. Öppningsscenen får en tröstrik vändning, men framför allt ger Backa teater – utan pekpinnar – ännu en uppfordrande upplevelse; du måste våga tänka, även på svåra frågor.
Loading ...
