I Medan du andas möts tre utsatta existenser på en öde ö. Alla brottas med det förflutna och kämpar på olika sätt för att överleva. Paddlaren (Hanna Lekander) tampas med ett utanförskap, dykaren (Tito Pencheff) har provocerats för att han är färgad och i stridens hetta misshandlat någon med ett stolsben. Simmaren (Maria Salah) slutligen, har flytt ansvar och krav för att inte gå under.
Scenen är placerad mitt i en ordinär samlingssal med åskådarläktare på var sida. I ena änden finns ett träd som markerar strand. På scenen finns också några stubbar. En projektionsduk fungerar som färgsättare.
I ljudillustrationen ingår bland annat inspelad musik av Arvo Pärt, Björk och Dolly Parton. Kända låtar från Beatles repertoar bland andra ”Yesterday”, ”And I love” her och ”Imagine”.
Först anländer paddlaren till ön. Hon värnar sitt revir och inbjuder inte till kontakt då dykaren kravlar sig upp. Han vill närhet och når så småningom fram. Simmaren bryter in i den sköra gemenskapen vilket får paddlarens värld att krackelera och hennes tidigare tillkortakommanden intar henne. Här gestaltat med giftgult ljus och ljudeffekter. Samma gula ljus kombinerat med illustrativa ljudeffekter får sedan fungera som bro mellan de olika tidsrummen.
Dramats titel Medan du andas tydliggörs då först simmaren, och sedan paddlaren är nära döden. Scenen där dykaren och simmaren räddar paddlaren tillbaka till livet, är mycket vacker: den ene ger mun mot mun och den andre håller varsamt i hennes fötter. Poetiskt ömsint med stark strålkraft.
Som helhet tycker jag dock – trots goda skådespelarinsatser – att pjäsen inte riktigt orkar förmedla de känslor och blockeringar som ligger i replikerna. Vanja Isacsson vill undersöka hur invanda mönster och beteenden styr oss och idén känns fräsch men det saknas något.
Kanske att jag bortom orden vill förnimma den förtvivlan som serveras i replikerna? Kanske är det själva tempot? De första scenerna tar tid på sig för att presentera en vilja och riktning. De senare söker pressa in ett psykologiskt plan i raketfart.
Möjligen har det med valet av ljud och musik att göra: Arvo Pärts ”Spiegel im Spiegel” tar lätt över rummet den befinner sig i och texter från Beatles och andra kända artister färgar inte alltid av sig på replik och agerande på ett fruktsamt sätt.
Loading ...
