Medelklassen. Alla vill vara den, alla söker dess gillande och politiska gunst. Men hur står det, mellan Rot och Rut, till med medelklassens mellanmänskliga jämställdhet?
I sin nya uppsättning Subtales undersöker tioårsjubilerande scenkonstkollektivet Subfrau den saken.
Ett litet praktiskt veckoschema för hur ”mamma” och ”pappa” fördelar disk, matlagning, tvätt och städning medföljer programbladet. En aria sjungs av en kvinna som tycks behöva tolvstegshjälp för att hantera sin återvinningsfixering: som om konsumtionssamhällets ändlighet mest handlade om dåliga samveten.
Det är väl det som är medelklass, att knyta överlevnadsfrågorna till livsstil och subjektivt mående.
Subfraus status i feminstkretsar är oomtvistlig. Bredvid mig sitter avgående ledaren för feminismens partipolitiska gren. Men så värst normalitetsbrytande revolutionär är inte föreställningen.
Snarare självkritisk och stillsamt eftersinnande, ett inledande nummer kan tolkas som en nostalgisk längtan tillbaka till Moa Martinsons mera realitetsbundna ”kvinnoskit”.
Subfraus medlemmar driver friskt med sig själva, med sina respektive nationalitetskaraktärer, och med sin paradgren, drag king-showen. Kostymerna tar grotesken till nya höjder, så att faktiskt ett tredje – eller fjärde, femte – kön skymtar bortom parodierna.
Mest skrattar publiken åt ett striptörsnummer: bukfeta kalsonggubbar som försöker göra helikoptern med snoppen är uppenbarligen vansinnigt komiskt även om ”männen” är kvinnor.
Några oväntat lågmälda och vemodiga betraktelser skildrar erfarenheter av skilsmässor, även ur ett pappaperspektiv, utan att det går att uppfatta någon kritik. I en satirisk självrannsakan ifrågasätts om karriärsstrategin att satsa på drag kings verkligen har varit så lyckad: Maria Bonnevie uppbär ledande roller på två länders nationalscener, och inte är hon påfallande mycket drag king.
Det slutar med en katalog över ”white whining”, om ytterligare orsaker till dåliga samveten. Subfrau är som alltid sceniskt utomordentligt skickliga. Men innehållsligt är det onekligen en smula tunt.
Loading ...
