En bagatell till skamfläck eller ett onämnbart svek – vi har alla våra hemligheter. Det mellanmänskliga i våra dolda själsliga skrymslen har Ögonblicksteatern fingertoppskänsligt fångat i sin nya föreställning Hemligheter sökes.
Upplägget är lika genialt som enkelt. Med hjälp av bland annat lappar runt om i Umeå, och sociala medier som Facebook, har Ögonblicksteatern uppmanat umebor att skicka in sina hemligheter till teatern.
Av sammanlagt 200 små eller stora avslöjanden har manusförfattaren Camilla Blomqvist sedan vävt samman en föreställning som på ett fint sätt balanserar mellan just det banala och det livsavgörande.
Många av hemligheterna rör funktionshindrades vardag (teatern arbetar sedan en tid tillbaka med tillgänglighet och ett antal av deras medarbetare har också en funktionsnedsättning).
Högstadietjejen i rullstol (Camilla Björnehall) drömmer exempelvis om en handikappad buse, energiskt gestaltad av Simon Persson, som bankar skiten ur menlösa lärare och avståndstagande klasskamrater.
Regissören Johanna Salander har, tillsammans med scenografen Sofia Stattins rörliga kuber i stål, hittat en fartfylld rytm som snyggt växlar mellan fragmentariska avslöjanden och ett antal återkommande gestalter och deras hemligheter.
Vi får bland annat möta den 72-årige mannen, spelad med suverän komisk timing av rutinerade Karin Larsson, som efter en stroke placerats på ett avlastningshem där han håller humöret uppe med plumpa sexskämt. Här finns tonåringen (Stefan Fries) som allra helst vill vara John Lennon, och killen (Simon Persson) som vaknar ur en avtrubbad känslolöshet tack vare Sanna Nielsens pekoral Emty rooms.
Många av hemligheterna handlar annars om sex och relationer – att vara oskuld, att ha sexdrömmar om sin personlige assistent, att vara avvikande, att inte räcka till. Hemligheter sökes bjuder väl inte på några större djupsinnigheter – för många självklarheter och för få oväntade vändningar – men det är rappt och roligt om hur hemligheter både fjärmar och förenar.
Loading ...
