Mia Törnqvists drömda dotterMia Törnqvist regisserar sin egen pjäs Nora Schahrazades drömda liv på Gotland
Fördjupning [2008-10-15]

Mia Törnqvists drömda dotter

INTERVJU. Mia Törnqvist fick inte besök av ett andebarn när hon förlorade sitt eget barn. Men hon skrev en hoppingivande pjäs om att komma igen efter sorgen. Efter 15 år regisserar hon nu den egna Nora Schahrazades drömda liv på Länsteatern på Gotland.

Att förlora ett barn är bland det svåraste man kan gå igenom. Regissören och dramatikern Mia Törnqvist vet hur det är. För 15 år sedan förlorade hon sin endast två månader gamla dotter. Ett halvår senare skrev hon pjäsen Nora Schahrazades drömda liv som handlar om vägen tillbaka.
   Våren 1995 hade pjäsen premiär på Unga Riks, sedan dess har den spelats på många scener i Sverige – men också Danmark och Australien har fått ta del av det svåra. Och det är en historia som går hem på olika platser och i olika åldrar. Kanske ett sant existentiellt drama, helt enkelt.


På lördag är det premiär för din egen pjäs, med dig som regissör. Hur är det att möta sin text på det sättet idag?
   – Det är faktiskt kul. Då när jag skrev den var jag så nära händelsen, men nu när jag regisserar möter jag den från ett annat håll. Men att jag har den erfarenheten gör att jag kan förmedla dem till skådespelarna – och att de litar på det.


Vad handlar Nora Schahrazades drömda liv om?
   – Den handlar om ett par som förlorar sitt nyfödda barn och deras väg tillbaka till livet. Det kommer ett annat barn – en lite märklig varelse, en blandning av tuff tjej och andeväsen – som hjälper föräldrarna att ta sig igenom sorgen.


Hur då?
   – Mamman leker att det döda barnet fortfarande finns, hon leker till exempel med en gammal filt som ett knyte. Och det där andra barnet leker den leken med henne, tillsammans för de leken fram till att det döda barnet skulle ha blivit tjugo år och flyttat hemifrån.


Det låter som om hon är lite av en ängel?
   – Vi hade provpublik nu och de kallade henne för ängel och ande – men hon är också en väldigt vardaglig tjej.


Pjäsen har ett tungt tema, men spelas för en åldersblandad publik. Hur fungerar det?
   – De fastnar för olika saker! De vuxna tycker att historien är otäckare och sorgligare än vad barn tycker – barnen identifierar sig istället med det nya barnet. Vi har också haft en helt ny åldersgrupp som provpublik, nämligen högstadieungdomar. Som visade sig fokusera på kärleken mellan föräldrarna, och det är en helt ny beröringspunkt! Skådespelarna spelar också på erotiken mellan dem, det är kul. Det är viktigt att historien fungerar i alla åldersgrupper.


FAKTA
Nora Schahrazades drömda liv har premiär lördag 18 oktober på
Länsteatern på Gotland.

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare