Min modiga mor på Östgötateatern

Östgötateaterns uppsättning av George Taboris Min modiga mor går i takt med pjäsens uppbrutet episka tempo. Sakligt och osentimentalt – Imre Kertész känns nära – skildras ett Förintelsedrama. I spelets mitt står Elsa (Kyri Sjöman), bräcklig men bärande på ett envist jämnmod i “vardagens välsignade sysslor”. Kring henne har regissören Johan Celander lagt en cirkel av effektivt berättade scener, med tilltalet direkt till publiken, där ensemblen blir gestaltare, berättare och vittnen.
   Det är Elsas historia; hon korrigerar och lägger till. Men huvudansvaret att formera minnesbilderna har Sonen, författaren, på scenen buren av flera, ställföreträdande, röster.
   Min modiga mor är vackert iscensatt med plats även för en lakonisk, lekfull humor som bryter den teatrala illusionen. Inget storslaget rekviem, mer en allmängiltig och lågmäld sorgesång över “det godas tafatthet”.