Örjan Andersson och hans dansare har en gemensam nämnare, de har samtliga varit engagerade i Batsheva Dance Company under koreografen Ohad Naharin. Kanske inte så förvånande då att jag tycker mig ana en subtil influens av Naharin i denna duett.
Pile it on skiljer sig avsevärt från Anderssons övriga produktion genom sin intuitivt improvisatoriska stil och användningen av text. Verket stimulerar publiken på olika nivåer, rörelsemässigt såväl som intellektuellt.
Verket inleds med att dansaren Yoshifumi Inao återberättar ett minne från sin ungdom, ett minne som kan vara fakta eller fiktion. Även om det är en intressant berättelse känner jag ett visst tvivel eftersom det är ett välanvänt grepp som lätt blir slentrian.
Men min oro visar sig vara obefogad eftersom Andersson förmår skapa en dynamisk växelverkan mellan text och rörelse. Under den dansade delen av monologen synliggör han skickligt de starka emotioner som frigjorts under det verbala återberättandet men som dolts under mannens välbehärskade yta.
Verket når sin klimax när Inao fungerar som uttolkare åt den dittills stumme Asher Lev i en monolog som genom det gemensamma återberättandet sammansmälter dem till en individ, besatt av ett enda minne: att inte längre vara stolt över att vara judisk på grund av den israeliska arméns övergrepp.
Det mimiska återberättandet och Inaos verbalisering av rörelsen har en komisk kvalitet men Levs efterföljande solo präglas av en genomskärande spänning som tycks hota att slita sönder dansarens kropp.
Pile it on är en manifestation av att minnen inte är böcker i hjärnans bokhylla utan att de är en del av den process som konstant formar och omformar individen och som penetrerar organ, muskler, leder och ligament.
Men verket är också en manifestation av att Örjan Anderssons koreografiska kreativitet har stimulerats att söka sig in i nya okända områden i mötet med de två excellenta dansarna Inao och Lev, som även de funnit varandra i ett fruktbart samarbete.
Jag lämnar föreställningen fylld av den lyckokänsla högklassig dans ger upphov till men också med en känsla av förväntan inför vad Anderssons koreografiska nyorientering kan komma att medföra.
Loading ...
