Efter en eldsvåda på den förra cirkusen kommer Mirjam och hennes pappa Max till Cirkus Diamant. Mirjam är plågad av svåra minnen och mardrömmar och till slut skickar Max iväg henne för att hon ska slippa artistlivet. Med sig har hon en flock cirkushundar som hon ska dressera, men hon är så ledsen och arg att hon inte längre kan vare sig älska eller träna sina hundar.
Livet på en cirkus för hundra år sedan
Med ett enkelt och försiktigt poetiskt språk visar författaren Eva Embrink Lannersten hur livet kunde vara på en cirkus för lite mer än hundra år sedan. Klassamhället slår hårt mot de annorlunda, mot cirkusfolk eller fattiga. Mirjams röda hår och bakgrund som cirkusartist är allt som behövs för att hon ska bli utfryst eller uttittad i den lilla byn som hon får komma till. Och att lämna livet som artist visar sig inte vara så lätt. Handlaren och hans fru är snälla men väldigt trångsynta, och den enda som inte är rädd för att tala med Mirjam är stackars Ingrid, vars familj hotas av fattigstugan. Mirjam bestämmer sig för att försöka rädda Ingrid och börjar förbereda en föreställning med sina hundar. Dessutom skriver hon ett brev till sin mamma långt borta i Amerika.
Dubbla känslor inför artistlivet
Det finns flera böcker om Mirjam, och ”Mirjams föreställning” är den sista och avslutande i ordningen. Det är en fin barn- och ungdomsbok (8 – 12 år) som dessutom är illustrerad med ett slags tidstrogenhet. Mirjams dubbla känslor av längtan och rädsla inför artistlivet och hennes komplicerade förhållande till sin mamma är svåra ämnen som författaren tack och lov inte har värjt sig för eller lockats att sockra. Långsamt löser sig knutarna i Mirjams själ och hjärta och när hon genomför sin egen föreställning förändrar det fler människors liv än bara hennes eget.
Loading ...
