Likt spelpjäser står karaktärerna utplacerade på stubbar längs den schackrutiga scenens långsidor. Spelet kan ta sin början. Skämtartikelmakaren Per–Arne Paddström bjuder in släkt och vänner för att visa sin nya sensationella skämtartikel. Men innan kvällen är över kommer ett mord att ske – och mördaren är en av de inbjudna…
Regissören Lennart R Svensson följer i den kanadensiske teatermannen och pedagogen Keith Johnstones improvisatoriska fotspår. Ursprungsversionen av Misstänkt för mord kommer också den från Kanada och Vancouver. Publiken aktiveras, sätter ett kryss på mördarens inbjudan, föreslår hobbies och mardrömsscenarion:
– Vad drömmer han om?
– Om en osthyvel som jagar han! kommer svaret ur publikdjupet.
Men vad tyckte då den interaktiva publiken? Nummer frågade några av dem.
Jonas Georgsson
Ålder: 16 år
Gör: Går teaterprogrammet på Midgårdsskolan
Bor: I Umeå
Går på teater: Ungefär en gång i veckan
Improerfarenhet: Har själv provat på.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Mycket bra.
Varför det?
– Roligt, träffsäkert, skickligt gjort.
Var det något du inte gillade?
– Att de skulle vara så klämkäcka och komma ut i foajén där i början.
Föreställningen bygger på improvisation – hur fungerade det?
– Det funkade alldeles utmärkt, de har tränat mycket på det på Västerbottensteatern.
Skulle du rekommendera föreställningen till dina vänner?
– Ja.
Kunde du gissa vem som var mördare?
– Ja, efter halva föreställningen. Jag uteslöt dem en efter en.
Fastnade du särskilt för någon karaktär?
– Butlern – han var så sliskig.
Ingela Wiklund
Ålder: 24 år
Gör: Studerar till grundskolelärare på Umeå universitet
Bor: I Umeå
Går på teater: Två gånger om året.
Improerfarenhet: Har inte sett någon improvisationsföreställning i
den här formen.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Ja, jag tyckte den var ganska bra, hyfsad. Den var lite ojämn. Verkligt bra ibland och mindre bra ibland.
Varför det?
– Jag tyckte de var duktiga men det var varierande kvalitet – ojämnt bland skådespelarna. Vissa var väldigt duktiga och innovativa medan andra var lite krystade. Men det är en rolig grej, annorlunda jämfört med traditionell teater.
Föreställningen bygger på improvisation – hur fungerade det?
– Om de spelat flera föreställningar är det kanske svårt att förnya sig. Det är klart, fantasin tryter kanske efter några föreställningar. Men vissa var verkligt duktiga och högg direkt.
Fastnade du särskilt för någon karaktär?
– Det var väl han som spelade betjänt. Han var på hugget och fick till det. Han levde sig in i sin roll.
Skulle du rekommendera föreställningen till dina vänner?
– Jo det skulle jag göra. Det var en kul grej att gå på med detektivarbete som satte igång fantasin. Tävlingen var en bra grej för att få med publiken ännu mer. (I pausen får den uppmärksamma publiken gissa vem som är mördaren. Vinnaren får en t–shirt. reds anm)
Kunde du gissa vem som var mördare?
– Nej det kunde jag inte. Jag hann inte se vilka som lade ut ledtrådarna så jag väntade till slutet.
Stig Carlsson
Ålder: 63 år
Gör: Är förtidspensionär
Bor: I Umeå
Går på teater: 5 – 6 gånger per år
Improerfarenhet: Ser improvisationsteater för första gången.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Det var ovanligt och faktiskt mycket bra. Att publiken fick vara med och agera var mycket roligt.
Varför det?
– Det var en lättsam stämning genom hela teaterföreställningen. Att de kom ut och spexade i foajén var roligt och annorlunda.
Var det något du inte gillade?
– Strängt taget ingenting.
Föreställningen bygger på improvisation – hur fungerade det?
– Det var utmärkt, fantastiskt bra.
Skulle du rekommendera föreställningen till dina vänner?
– Ja.
Kunde du gissa vem som var mördare?
– Nej, tyvärr.
Fastnade du särskilt för någon karaktär?
– Ja, jag tyckte betjänten var väldigt duktig på att agera.
Stella Holmberg
Ålder: 62 år
Gör: Sjukpensionerad lärare
Bor: I Vindeln
Går på teater: 8 gånger per år (inklusive opera och balett)
Improerfarenhet: Har sett improvisationsteater men inte i den här formen.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Väldigt bra spelat. Det var roligt och annorlunda att publiken fick delta – ingen risk att någon nickade till. Improvisationen var väldigt imponerade. Det var imponerande att de fick ihop det på slutet i och med att publiken fick säga vad som skulle hända. Det var en väldigt, väldigt bra föreställning. Roligast var när de improviserade drömmen – men det hörde man ju på publiken också. (Betjänten, spelad av Claes Åström, drömmer mardröm om hur en osthyvel jagar honom. Reds anm)
Var det någon karaktär du fastnade för?
– Greger Ottosson (Berättaren. reds anm) som var skådespelare och musiker i föreställningen har jag sett förut, han höll ihop föreställningen väldigt bra. Och så var improvisationen av drömmen väldigt, väldigt rolig. Sedan var scenlösningen väldigt smart. De hade ingen ridå utan skådespelarna stod på sidan och kom in när de behövdes.
Var det något du inte gillade?
– Det var lite väl mycket buskis ibland, men det blir väl så när man ska improvisera det publiken säger. Det är inte så lätt alla gånger. Men det var jättekul att publiken fick vara med. De kom ju med väldigt olika förslag – som drömmen om osthyveln till exempel.
Skulle du rekommendera föreställningen till dina vänner?
– Ja, det skulle jag absolut göra.
Kunde du gissa vem som var mördare?
– Ja det måste ju vara den första som gick in i rummet. Hon måste ha fått kuvertet (mördaren fick ett kuvert med ett kryss i. Reds anm) i smyg i pausen. De kunde ju inte veta vem publiken skulle säga skulle komma in först.
Loading ...
