Mohamlet på Hipp

RECENSION/TEATER. Jaha, då var det dags för lite mångkultur på Malmö dramatiska teater. Det ska sägas att mina förväntningar på pjäsen med den krystade titeln Mohamlet inte var höga. Men det skulle visa sig att det var just han – Mohamlet – som var behållningen.

Hans pappa hittas hängd och strax efter gifter mamman om sig med farbrodern. Mohamlet blir misstänksam och tror att pappan blivit mördad – något han börjar nysta i. Shakespeares Hamlet ligger som grund, men Cristina Gottfridsson låter dramat utspela sig på familjerestaurangen The Kingdom. Bahador Foladi funkar utmärkt i rollen som den unge, från början genomgode Mohamlet, som blir mer oberäknelig och paranoid ju längre tiden går. Hans monologer flyter med lätthet (hade passat perfekt på ett poetry slam) och han är väl egentligen den ende på scen som på ett trovärdigt sätt bemästrar Gottfridssons överdrivna och könsordstäta manus, som annars alltför ofta känns onaturligt och pinsamt.
Pjäsen är full av komiska och tragiska figurer, som alla kräver utrymme – ibland på bekostnad av de centrala personernas relationer och djup. Till exempel så förblir Mohamlets förhållande till den betydligt äldre Ofelia (Carina Lidbom) opassionerat och teatralt. Det slår helt enkelt inga gnistor.
För en ung publik, som kanske är den främsta målgruppen, tror jag ändå att pjäsen kan gå hem. Främst på grund av att humorn hela tiden finns närvarande (Pär Malmström gör en underbar filmjölksscen) och att föreställningen aldrig tappar fart. Men varför måste de byta namn till Mohamlet bara för att det är en invandrare i huvudrollen? Vad är det för fel på… Hamlet?

Karin Lindbom