Men nu, en så där sex år efter att Quentin Tarantinos Pulp Fiction och Natural born Killer rullade upp på duken, har även Thalias dramatiker och regissörer vaknat till liv och gör rejäla ansträngningar för att gestalta samhällsvåldet även för scenkonstpubliken.
Några exempel: Nyligen hade Ben Eltons pjäs Popcorn premiär på Dramaten, en föreställning som definitivt borde föregås av varningstexten ”rekommenderas ej för höggravida kvinnor eller personer med hjärtfel”. Här skjuts det glatt till höger och vänster på samma våldsironiska sätt som blivit just ovannämnda Tarantinos varumärke inom biovärlden och pjäsen är också en direkt replik till hans Natural Born Killers.
Dramatens höstrepertoar
Blod ur vattenpistol
Vidare Teatermaskinens Gränsmaterial WW4 som just nu gästspelar på Kulturhuset i Stockholm och vars ensemble bland annat sprutar blod med vattenpistol. Föreställningen vill annars ”belysa ett våldsamt och cyniskt kapitalistiskt och patriarkalt samhälle” (DN 23 september).
Teatermaskinens hemsida
70-talsvåld
Sist, men inte minst, gammalt hederligt våld i form av en välkänd terroristgrupp från 70-talet, Baader-Meinhof-Ligan. Värdar för dennna föreställning som har premiär i oktober i regi av Åsa Kalmér och som bär titeln Teres – Stadsgerillan Baader-Meinhof RAF, är givetvis Stockholms Teater Galeasen som sanningen att säga frångår denna trendrapports påstående genom att i många år ha skildrat en hel del våld på scenen.
Teater Galeasens hemsida
Inom parentes kan även nämnas Darling Desperados föreställning Blod av Sergi Belbel som du kan läsa mer om under rubriken Min recension här i nyhetsavdelningen.
Blod, våld och pistoler. Din vardag i 2000-talet. Teaterns nya stoff att bygga sagor av.