De 39 stegen är ursprungligen en spionroman skriven 1915 av John Buchan. Men den hade inte blivit det den är idag om inte regissören Alfred Hitchcock gjort sin egen tolkning av boken på film. I pjäsen, som nu ges på Intiman i Emma Buchts regi, möter vi hjälten Richard Hannay (Robin Stegmar), en man med en närmast osannolik förmåga att ta sig ur knepiga situationer. Som när den tyska agenten Annabella (Cecilia Forss) strax efter att ha avslöjat mystiska hemligheter för honom mördas i hans lägenhet. Då måste han inte bara fly undan polisen utan också reda ut vad ”de 39 stegen” är och sen mer eller mindre stoppa världen från att gå under. En uppgift som visar sig bli minst sagt svettig.
Pjäsen är som en fars av Samuel Beckett på speed. Absurdismen har inga gränser. Känslan av att ständigt vara jagad finns med i varje steg, upprepningarna är många men ack så härliga och tempot så högt att till och med publiken blir varm i kläderna efter att inledningsvis ha skruvat på sig i stolarna.
Robin Stegmar är som klippt och skuren för rollen som den händelseknarkande Hannay. Cecilia Forss (Annabella, Pamela, Margret och Marion) lyfter sina vitt skilda karaktärer brett isär med en finess som är utsökt. Peter Dalle och Morgan Alling gör makalösa insatser och spelar ibland både två och tre roller i en och samma scen. Detta ihop med en sparsam rekvisita som nyttjas och utnyttjas till max och en perfekt ljud- och ljussättning gör att skratten blir många och glädjen total. Visst förekommer det några tabbar här och var, men smart nog har det även stoppats in medvetna missar, så man vet inte riktigt vad som blir galet på riktigt och vad som är menat att bli lite tokigt.
Det mest geniala draget måtte ändå vara att ha anlita Rennie Mirro som rörelseinstruktör, för varenda litet pyttesteg liksom de stora kvantsprången sitter som en smäck. Det är fräckt, det är vasst och i sin enkelhet alldeles briljant. Och jodå, sin vana trogen dyker Hitchcock upp i bild även på Intiman.