Koreografen och dansaren Virpi Pahkinen är mest känd för en lång rad spännande soloverk men i sin nya föreställning, Morpho Z, har hon involverat fyra unga dansare och två skickliga musiker.
I den inledande scenen formar Pahkinens mörka siluett ett intrikat mönster mot en intensivt röd bakgrund. Den lysande röda öppningen i den mörka fonden vidgar sig och blir till en horisont mot vilken fem gestalter rör sig med sirliga rörelser likt figurer i ett skuggspel. Pahkinen lämnar scenen som fylls av rök och ljus energisatt av eteriska klanger vilket skapar en känsla av varmt soldis.
Det är intressant att se hur de fyra dansarna tolkar Pahkinens välbekanta rörelsespråk, som hämtar inspiration från såväl väst som öst. Den som bäst fångar koreografins särart är Love Källman, som genom precision och intensitet förmår ge upphov till en återklang av Pahkinens rörelsemagi i sin egen kropp.
Mika Takehara, slagverk, och Chieko Mori, koto, är placerade på var sin sida av scenen och tillsammans frambringar de en lika säregen som skön klangbild som i hög grad bidrar till föreställningens suggestionskraft. I Pahkinens avslutande solo förstärks dansens sensuella kraft av musiken, men också av det magiska rum av ljus och mörker som ljusdesignern Miriam Helleday skapar kring den dansande kroppen.
Morpho Z är inte ett av Virpi Pahkinens främsta verk, men det är en mycket njutbar upplevelse, som för en stund skapar illusionen att befinna sig i en annan dimension.
Loading ...
