Att det var fråga om tre försöksår för Byteaterns dansprojekt stod klart från början. Trots detta hoppades såväl teatern, dansarna som publiken på någon slags fortsättning. En förhoppning som inte verkade alltför utopisk, eftersom Regionförbundet i Kalmar län hade förklarat dansen som ett prioriterat område. Men i höstas drog landstinget för tredje året i rad ned bidraget till Regionförbundet och de fick göra nya prioriteringar. Tyvärr inte till dansens fördel….
Hallå Kajsa! Hur känns det att tvingas lägga ned ditt danskompani?
– Klart jag är besviken. Visserligen startade vi ju som ett försöksprojekt, men det har alla kompanier gjort. Här i Kalmar har projektet gått över alla förväntningar. Andra kompanier krisar konstnärligt. Vi är ett av de få kompanier i Sverige som funkar rent konstnärligt. Därför är det väldigt trist att vi måste lägga ned. Politikerna säger att de vill få ut dansen i landet, men när man gör indragningar inom kultursektorn drar man ändå in på dansen. Det är till stor del en genusfråga.
Varför en genusfråga?
– Därför att dansen traditionellt sett har varit kvinnornas konstform. På 70-talet fanns inte ens dansen med i kulturbudgeten. När så männen kom in på arenan skulle dansen plötsligt ut i Sverige.
Ni har haft framgångsrika år på teatern?
– För danskonsten är dessa år verkligen en seger. Vi har spelat 20-40 föreställningar för utsålda av varje uppsättning, vilket är helt unikt. De flesta stora danskompanier brukar spela 3-4 föreställningar. Konstnärligt är jag mycket nöjd. Vi har satsat på det gränsöverskridande och på att blanda uttrycken. Vår svaga sida har varit att komma ut i länet. En av orsakerna är att dansföreställningar inte riktigt går att spela i bygdegårdar eller liknande lokaler.
Hur har folk i Kalmar reagerat på nedläggningen?
– Faktum är att många har stannat mig på gatan för att säga hur tråkigt de tycker att det är. Att bli uppmärksammad på gatan har jag som koreograf inte varit med om förut och det känns gott.
Vad tror du kommer att hända med Byteatern nu?
– Det är inte riktigt min sak att svara på, men nog tror jag att det blir tomt utan oss. Teatern är också i en prekär situation rent ekonomiskt, eftersom den får väldigt låga statsbidrag. Huvuddelen av intäkterna kommer via biljettförsäljningen. Teaterns nästa repetitionsstart är i december – i höst har de inte råd att sätta upp något alls.
Men konstnärerna på Byteatern är så pass intressanta att jag tror att de hittar nya vägar.
Berätta lite om Indras öra som har premiär den 26 mars.
– Föreställningen är inspirerad av Ett drömspel. Vi har gjort en tolkning av Strindbergs pjäs med utgångspunkt från citatet: ”Njutningens lidande och lidandets njutning”. Varken Indra eller de andra rollerna finns med, utan vi har gjort en dansteatertolkning utifrån tematiken i pjäsen. Som vanligt har vi improviserat fram föreställningen. Skillnaden mot tidigare är att vi nu har haft en text att dra ur.
Blir du arbetslös nu?
– Nej, för mig privat är det inte så farligt. Jag flyttar hem till Stockholm och ska i höst koreografera Cirkus Cirkörs nya föreställning Fractal Voices med premiär i Düsseldorf den 19 september. Jag ska även göra högstadieföreställningen Make over med Dansstationens turnékompani i Malmö. Jag kommer också på olika sätt att fortsätta arbeta med mina dansare från Byteatern.
Loading ...
