I ett regnigt Edinburgh kokar det av festival. I källaren på Traverse Theatre serveras frukostfrallor med äggröra och gråa, skotska korvar. Publiken tar kaffekopparna till teatersalongen för dagens pjäs. Nya skådespelare och ny regissör varje dag presenterar sceniska readings. Den långe och robuste Mark Ravenhill hälsar välkommen i jeans, rödvit keps på det rakade, rödlätta huvudet och ett linne som avslöjar en stor tatuering.
-Jag fick idén om War on terror när jag läste om amerikanskan Susan Laurie Parks, som under ett år skrev en ny pjäs om dagen. Då tänkte jag att ett år är för mycket, men varje dag på festivalen skulle funka, säger Ravenhill, när vi efter dagens pjäs har satt oss i teaterkaféet. Han berättar att han först tänkt skriva allt under festivalveckorna.
-Men det vore att fresta publikens tålamod att begära att de kom hit på morgonen för att se en pjäs på bara några minuter, ler han. Så 20-minuters pjäserna skrevs under en tremånadersperiod.
Mark Ravenhill talar försynt och vänligt. Hans stora genombrott skedde 1996 med Shopping and fucking, som bland annat har spelats på Stockholms stadsteater i Sverige. Tillsammans med Sarah Kane och Anthony Neilson kom den homosexuelle Mark Ravenhill att symbolisera den nya, chockerande “in-yer-face”-teatern, och agerade ofta bråkstake i brittisk media. Hans unga, arga image har under åren avtagit, och som 42-åring har han nu en stadig tidningskolumn i The Guardian, samt ingår i en radiokulturpanel. Han är väldigt glad över sin etablerade situation.
-Det är underbart att få betalt för det jag gör, även om det är pressande.
Ämnet för pjäserna är “War on terror”. Har du burit med dig det en längre tid?
-Antagligen. Jag visste det inte när jag började, men temat utkristalliserade sig redan efter ett par pjäser, säger Ravenhill.
-Jag ville, genom olika individer, pussla ihop en bild av den tid vi lever i.
Dagens pjäs, Armageddon, visar en djupt kristen amerikansk kvinna som stämt träff med en yngre man på ett hotell. De ber tillsammans och försöker motstå frestelsen att ha sex. Hon ser sin son dö på tv-nyheterna från kriget, men tröstas slutligen av sin gudstro. Återkommande citat är “we are the chosen ones” och “we bring freedom, truth and democracy to the world”.
-Hela kriget mot terrorism handlar mycket om de kristna evangelisterna i USA, de är de som driver invasionen, säger Ravenhill.
– I den här pjäsen ville jag föreställa mig de vanliga amerikanerna som stöder kriget. För mig är det en helt absurd tanke och jag ville in i huvudet på dem.
Ravenhill ska bearbeta alla pjäser till en sex timmar lång, episk föreställning som är planerad att spelas om ett år i London. Men först hägrar andra projekt. För National Theatre i London skriver han sin tredje pjäs direkt för ungdomar som är tänkt att spelas i skolor. Efter det väntar en pjäs till Schaubühne i Berlin på ämnet A major turning point in my country.
Så om en svensk teater hör av sig?
-Så är jag upptagen! (högt skratt)
Vad driver dig att skriva för teaterscenen?
– Jag vet inte. (lång paus).
– Att försöka få så mycket av världen på scen som möjligt.
Kan teater förändra människor?
-Det är inte säkert. Jag tror på att sätta fingret på vad folk känner och tänker i en särskild tid, sådant som inte kommer på tv eller är nyheter. Man talar för publiken, man fångar och artikulerar det som händer för stunden.
Vad blir nästa steg?
-Jag gillar opera, jag skulle vilja skriva ett libretto och experimentera med att använda väldigt få ord, se hur avskalat man kan skriva. I Sverige görs det mycket bra opera, hälsa att jag gärna kommer och skriver en beställningsopera där!
Mark Ravenhill skrattar glatt, kränger på sig en sportryggsäck och fladdrar vidare i festivalen.
Fotnot
Den 4/10 har ständigt Sverigeaktuelle dramatikern Mark Ravenhills Produkten nypremiär på Göteborgs Stadsteater, med Robin Stegmar i rollen. Den kritikerhyllade monologen utmanar synen på terrorism, när en filmproducent försöker övertyga en stjärnskådespelerska att spela en kvinna som blir kär i en självmordsbombare. Ravenhill spelade själv rollen i urpremiären på Traverse Theatre på Edinburghfestivalen 2005, och gästspelade i Malmö förra hösten.
Länk
Edingburgh Fringe Fesitival