Martin Theorin och Teater Pugilist skulle kunna kallas för Teatergöteborgs motsvarighet till en obstinat lillebror. Liten men högljudd, rapp i käften och med slangbellan riktad mot allt som uppfattas som orättvisa.
Genom åren har Pugilist, med Martin Theorin som konstnärlig ledare, spelat pjäser som Social Julie, Det finns ingen moral längre sa Björn Afzelius och dog samt Kapten Haddock bor inte här längre. Samtliga pjäser författade av Martin Theorin, som även skrivit I själ och hjärta som har premiär måndag 23 mars. En pjäs om Leif, en loser som bor hemma hos sin mamma, plockar pinnar i Kungsparken och går på AMS-kurser i arbetsträning. Men Leif har också ett hemligt liv. Han utger sig för att vara terapeut och håller kurser för andra som mår dåligt.
Nummer ringde upp Martin för att prata om teater som siktar mot solarplexus.
Hej Martin Theorin …
… aktuell med I själ och hjärta som handlar om en falsk terapeut. Varför valde du att skriva en pjäs om det?
– Av flera anledningar. Som barn var jag själv föremål för terapeuter och psykologers omsorg. Min erfarenhet är att de har mer problem själva än dom de försöker hjälpa. Jag tycker att det är häpnadsväckande att man sätter barn i händerna på den typen av människor. Sedan blev jag inspirerad av låten Mr Bad Example som handlar om en man som åker runt och blåser folk. Dessutom är jag lite fascinerad av predikanter.
Pjäsens huvudperson Leif är en man på samhällets botten. Dina pjäser handlar ofta om människor i marginalen. Varför?
– Jag har den erfarenheten själv. Vid 44 års ålder jobbar jag fortfarande på mitt genombrott, klart att jag befinner mig i marginalen. Men jag trivs här. Det är tacksamt för skrivandet. Människor i marginalen tänker inte efter före, de handlar bara. Helt enkelt därför att de inte har så mycket att förlora.
Pjäsen är skriven som en monolog, varför valde du den formen?
– Den här föreställningen är upplagd som en kurs dit det kommer en känd terapeut, en föredragshållare. Inom den formen tror jag att man som publik är beredd att acceptera mer. Som dramatiker är det viktigt för mig att inte vara förutsägbar. Jag vill inte vara en Göran Greider som alla vet vad han ska tycka innan han har öppnat käften.
De flesta av dina pjäser förmedlar någon form av ilska. Vad drivs du av när du skriver?
– Visst drivs jag av ilska. Medborgarandan i det här landet håller på att lösas upp. Nyliberalismen gör folk obildade. Någon form av Jugoslavien-situation håller på att byggas upp. Jag har sett alla proggare byta åsikt, Göran Skytte har börjat spara i aktier. Folk som sålde in vänsteridén till mig har bytt sida. Klart att jag är förbannad.
Loading ...
