Helsingborgs stadsteater sparar inte på krutet med sin nya och avancerade teaterteknik i familjemusikalen om hittebarnet Quasimodo. Luttrade teaterbesökare låter sig sällan imponeras av sådant, men när scenografen Bengt Gomérs väldiga medeltida katedral tronar majestätiskt på scenen och den väldiga klockan Marie hissas ner från tågvinden tar det andan ur mig. Lägg därtill Daniel Kullmans eleganta och stämningsskapande ljusdesign.
Honnörsorden för regissören Fransesca Quartey, som också bearbetat Victor Hugos roman för scenen, har varit utanförskap, integritet och empati. Ringaren i Notre Dame hade lätt kunnat bli en sentimental historia om en fanatisk biskop och ett handikappat hittebarn. Men Quartey undviker skickligt fällan och lyckas även peta in aktuella ämnen som rasism och hedersrealterat våld.
Dan Kandells imponerande repklättrande Quasimodo möter omvärlden som en Kaspar Hauser. I tjugofem år har han i all välmening hållits borta från omvärlden av ärkebiskopen Frollo (Michalis Koutsogiannakis), men smiter ut till narrarnas fest där han strax på grund av sin fulhet blir utsedd av folkmassan till narrarnas påve. På festen dyker ett zigenarfölje upp med den vackra Esmeralda (Cecilia Borssén) i spetsen som genom sin dans förvrider huvudet på uppsättningens samtliga män.
Alla i ensemblen sjunger inte lika bra som Dan Kandell som med beundransvärd skicklighet dessutom gör det hängandes upp och ner i repen. Men alla bidrar med nerv och intensitet och då är det lätt att förlåta en och en annan missad ton. Tongångarna hos P-O Nilssons musik för tankarna både till Benny Anderssons Kristina från Duvemåla och till schlagerballadernas värld.
Ringaren i Notre Dame är en bombastisk uppsättning med storslagna scener och teatermagi, precis så som musikaler ska vara. Det är lätt att ryckas med av den magnifika scenografin, trallvänliga musiken och den enorma spelglädjen hos såväl teaterelever och praktikanter som skådespelare. Sammantaget har föreställningen dock något tillrättalagt över sig. Den är som en påse smågodis – även om vissa bitar är lite godare än andra smakar det nästan likadant kvällen igenom. Men visst, det är festligt och gott och jag slukar gärna hela påsen.
Loading ...
