I den första delen av författaren Paul Austers New York-trilogi från 1985, Stad av glas, möter läsaren Peter Stillman, pojken som under större delen av sin barndom fruktansvärt nog hölls inlåst utan kontakt med omvärlden. Vad värre är – den som låste in honom var hans egen far, som led i ett forskningsprojekt syftande till att upptäcka människans naturliga språk.
Nu möter vi denne Peter Stillman på scen, i Ingvar Örners, både på jorden och på orden, snubblande gestalt. Han är en man som inte har fått något språk, en människa som berövats all sin trygghet och upplevelse av en egen identitet.
Monologen Man av glas, som Charlotta Lundgren har regisserat för Teater Trixter och som turnerar bland annat till Kulturhusets Fri Scen är hämtad direkt ur Austers bok. Örner gör den naket och utlämnande, han räds inte det fula och frånstötande, han berättar om ett liv som i stort sett går ut på att försöka samla ihop olika minnesskärvor till något värt att benämna ”jag”.
Som sceniskt bollplank har han Mike Lloyds ömsom stillsamma, ömsom utmanande, men alltid suggestiva jazztrumpet. Samspelet mellan Örner och Lloyd blir till en poetisk dualism, som också speglas i den svartvita scenografin som geometriskt delar av golvet. Deras musikaliska dialog illustrerar fint vårt ständiga behov av spegling i andra för att lära känna oss själva – något som alltså denne Peter Stillman helt har saknat under uppväxten. I all sin enkelhet, är det en både elegant och tankeväckande föreställning Teater Trixter iscensätter.
Loading ...
