Kan tjuven som gillade att gå i kjolar och svek de flesta, vara underlag för en helaftonsmusikal? Javisst. Om man plockar in en lysande Niklas Riesbeck i en redan suveränt spelande- och skönsjungande Örebroensemble, som agerar utifrån ett manus och ett libretto som inte har mycket mer att önska. Det är nyskrivet, nykomponerat och särdeles välkalibrerat. Ända ut i val av scenografi, kostym, ljus och ljud. Tänk er en mix av musikaler som Les Misérables, Jesus Christ Superstar och Örebro länsteaters egen Amadeus. Tänk er musikinfluenser som Andrew Lloyd Weber, Kurt Weil och Benny Andersson/Björn Ulvaeus. Lägg till tempo, tajming och rusig spelglädje.
Storyn ges frihet genom att låta Lasse-Maja (Niklas Riesbeck) själv berätta sin historia för kronprins Oskar I (Anders Hambraeus) och hans gemål kronprinsessan Josefina (Hanna Lekander). Den verkliga Lasse-Maja är känd för att leverera skrönor, och den vi får på Örebro teater, är en riktig goding. Här finns allt från mannen av börd som fostras av fattigfolk, till osannolika pigvandringar där huvudpersonens förmåga att dupera herrskap, lockar både till skratt och syrligt bitter igenkänningsfaktor. För då som nu kostar det extra om man ska ta sig från botten och upp. De som har minst får offra mest. Denna strävan till något annat genomsyrar musikalen. Lasse hatar kroppsarbete och letar andra vägar. Sviker och bedrar. Stundtals förtvivlad. Som då han efter en stöld i en kyrka, konfronterar Jesus med en av musikalens starkare sångtexter.
Den dubbelt svikna kärestan, Maja (Maria Simonsson), får sin hämnd men tvingas även hon välja bort dygden för att överleva.
Ensemblens tio skådespelare blir ett fyrtiotal på scen. Snabba kostymbyten låter tillexempel Hanna Lekander vara allt från kronprinsessa till ängel och däremellan karismatisk bordellmamma som sätter både herrskap och tjänstefolk på plats. Varje roll med sin dialekt och hållning. Roligt med hennes drottninglika brytning då hon gestaltar Josefina.
Peter Tikkanens atmosfäriska, lätt droppande, snöflingelätta toner, inleder och avslutar Lasse-Maja-Musikalen där det insprängt i föreställningen också finns ett bitande vitt snötema som förråder den lögnaktige Lasse och hugger ifrån när han försöker få tillbaka sin Maja.
Måhända är det inte världsklass hela vägen, men det är en sjutusan lyckad föreställning som inte bara underhåller, utan pratar de stora frågorna utan att skriva oss på näsan. Höga fem blir det. För att de alla är värda det. Alla.
Loading ...
