Platsspecifika musikminnenMohammad Arvan och Laurent Mwalugaja. Hiphopen har ett starkt fäste i Vivalla i dag, den stadsdel där pjäsen 90 % paradis utspelar sig i olika tidsepoker. Foto: Börje Gustavsson
Recensioner [2009-03-26]

Platsspecifika musikminnen

90 % Paradis av Malin Lagerlöf
Scen: Länsteatern i Örebro/Kulturarenan
Ort: Örebro
Regi: Mattias Knave
Scenografi: Martin Eriksson
Medverkande: Veronica Björnstrand, Niclas Ekholm, Hanna Lekander, Kompani Raande-Vo med flera
Bearbetning: Mattias Knave
Länk: Länsteatern i Örebro


RECENSION/TEATER. Hiphop, jazz och progg. Dans, musik och teater. Communityteaterprojektet på Länsteatern i Örebro har haft premiär. I Malin Lagerlöfs 90 % paradis varvas ungdomskultur och revolt över tid i stadsdelen Vivalla.

När Malin Lagerlöfs pjäs 90 % paradis har världspremiär i bostadsområdet Vivalla är det resultatet av ett längre projekt där begreppet communityteater har varit ledstjärna, och där det förutom etablerade skådespelare även medverkar dansare, musiker och amatörer.


Scenen – där historien om Örebros subkulturer rullas upp – är Kulturarenan, ett aulaliknande rum med en inglasad uppdelad läktarsektion, här funkar det ungefär som stora tittskåp. Det dansas vilt i ett av dem när föreställningen börjar.
   Så lämnar ett par hiphopkillar utrymmet, vänder sig mot publiken och förklarar att det är mycket bättre i Vivalla än vad medierna skriver. ”En kille blev mördad men nu har folk tänkt till”, säger de.


I korta, löst sammanhållna, tablåliknande scener varvas sedan ungdomskultur och revolt över tid. Den spirande förälskelsen mellan Maj (Veronica Björnstrand) och Svenne (Tendai Makuurumbandi) tar oss tillbaka till 1950-talet och Birdland, en illegal jazzklubb. Via ett magnifikt dansnummer där alla bär överdimensionerade sidenröda klänningar, gör ett alternativt 1970-tal entré med agitation och röda flygblad.
   De olika tidsepokerna flyter i och ur varandra, privata öden blandas med mer allmängiltiga. Ömsom är det ljuv förälskelse och brinnande åtrå ömsom våldtäkt, ond bråd död och förtvivlade handlingar.


Dansare, skådisar, musiker och amatörer byter uttrycksformer och färdigheter och större delen av denna korsbefruktade pjäshappening känner jag att hjärta och tanke får näring. Det är kittlande att på scen få uppleva delar av den egna ungdomstiden. Och trots att koncentrationen vid några tillfällen blir naggad i kanten, då agerandet på scenen kräver facettögon och superhörsel, köper jag konceptet.
 
Men när replikerna mot slutet fylls med lokala dagspolitiska frågor smyger en annan, pedagogisk ton in. Jag kommer på mig med att fundera över vem den delen av föreställningen egentligen vänder sig till och om inte publiken underskattas.
   Att sedan slutet blir totalt obegripligt i förhållande till öppningsscenen, gör att jag lämnar salongen med både tungt hjärta och ett brinnande frågetecken innanför pannbenet.



FAKTA
Vivalla är en invandrartät och hårt belastad stadsdel i Örebro och en av de två platser som Länsteatern i Örebro förlägger delar av sin verksamhet till i och med projektet 14* teater. Det är ett samarbete mellan Länsteatern i Örebro, ABF, Studiefrämjandet, Théa, Verdandi, ÖBO och Örebro kommun.

Agneta W Rosendal

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare