Det är 1986, studentdagen och friheten hägrar bakom folköl, bubbelvin och gräsfläckar på vit kjol. Möjligheterna är många, oändliga och avskedet av klasskompisarna bitterljuvt.
Men så kommer 1990-talskrisen och sex år efter lyckans dag som stavas vit mössa och sång befinner sig ekonomisnillet Emma (Andrea Geurtsen) och de andra på helt andra platser än de hade tänkt sig.
När Dag Thelander började skriva När musiken tog slut för två år sedan hade inte Lehman Brothers konkat, varslen hade inte börjat hagla och krisen verkade mest vara ett regnmoln i väster.
Ur den aspekten var Thelander kusligt på pricken i sin bakåttittande samtidsmusikal. För det är en musikal han skrivit – och det var nog helt rätt: glättigt om svåra tider är en väl beprövad men lyckad kombination.
De fyra klasskompisarna träffas alltså igen på Arbetsförmedlingen. Martin Ceder (Nils ”Kung Henry” Jansson) är en charmerande bladning av socialist och anarkist som läser Proletären i väntrummet. Emma kommer för att söka jobb, Samuel (Dag Thelander) är en härligt ocharmig arbetsförmedlare – och så är det Sanna (Anna Haglund) som kommer från Stockholm för att föreläsa om att lyckas. Hennes företag Easy Money går bra. Tror vi i alla fall.
Det är bitvis riktigt roligt, tajt och bra. Låttexterna är fyndiga och fyllda med humor. Musiken drar bitvis åt Monica Zetterlund, Tom Waits och svensk visa för att i nästa stund bli yr studentsång.
När musiken tog slut blir som en bild av hur historien upprepar sig med kusligt kort intervall. Thelander har skrivit en socialrealistisk musikal och John Fiske har med ensemblen skapat en samhällskritisk föreställning med en massa humor. Det lättar i svåra tider.
Loading ...
