Det finns ju onekligen något kittlande i att få chansen att kika in en smula bakom kulisserna, att få en glimt av den ibland magiska konstnärliga processen och måhända förstå något nytt om teaterskapandet.
Här blir vi just flugor på väggen vid tillkomsten av denna pjäs i pjäsen. Och det skapas kanske inte ren teatermagi i just detta labb, men det bjuds stor underhållning och ett imponerande spel.
Pjäsförfattaren Fredrik Glahns beskriver en smått helvetisk process på anslag i foajén. I oktober fanns ingenting – ingen text, ingen ursprungsidé, inte ens en bild att utgå ifrån. Inne i salongen är det också karaktären författaren och regissören Z:s (Joel Berg) perspektiv som driver handlingen. Naturligtvis får han mycket god draghjälp av de två labbkompisarna och skådespelarkaraktärerna X (Henrik Bergström) och Y (Anna-Carin Henricsson) som levererar en sorts boy meets girl-historia.
De tre gör en spänstig insats, på flera plan. Bergs demonregissör tokdomderar och visslar i pipan på militärsikt manér. Henricsson och Bergström påvisar förälskelsens alla bitterljuva faser med övertygelse. En pilatesboll används flitigt på den vita mattan med svarta fotavtryck, som är basen i det spartanskt utsmyckade scenrummet.
I experiment av det här slaget kan det bestående intrycket ibland bli en känsla av att man som betraktare enbart är på besök i en teaterverkstad där skådespelare och regissör har lekt fram något av ringa intresse för någon utanför den inre kretsen. I detta labb är resultatet ingalunda sådant.
Det som projektgrupp XYZ presenterar är experimentellt, men också hjärtknipande och slående humoristiskt. Laborationen med själva teaterkonsten får visserligen i små stunder inslag av studentikost spex, men i stort fungerar det och imponerar.
I ett katarsisögonblick blir X torterad av Y med hjälp av en tvåkilos fläskfilé som dräms gång på gång över hans nakna rygg. Äckligt men ack så roligt, och med uppenbara associationer till Jesus på korset.
En föreställning om ingenting är ändå någonting att minnas.
Loading ...
