Det handlar om dockteater, vanligtvis förknippad med barn. Men de enda barn som förekommer i denna föreställning är dockorna på scenen; vanskapta, missbildade dockbarn vars existensberättigande bottnar sig i föräldrarnas varietéshow där de alla medverkar på ett eller annat sätt. Föreställningen vänder sig inte till barn.
– Vi måste få stimulans från en vuxenpublik också, är Inger Jalmert Moritzs svar på frågan om varför Långa Näsan har börjat vända på publikperspektivet.
Urpremiär i Malmö
Vanfödd kärlek hade sin urpremiär på Varietéteatern Barbès i Malmö 1999. Dramat specialskrevs för ensemblen av Malmödramatikern Cristina Gottfridsson. Här spelades rollerna av ”riktiga” människor. Vad kan då dockor tillföra handlingen, undrar man osökt?
– Det är väl distansen, funderar Inger.
– Historien är på många sätt så bisarr att den blir svår att ta till sig när den spelas av riktiga människor, tillägger hon sedan.
Bisarr historia
Ja, historien är vansinnigt bisarr och samtidigt vasst samhällssatirisk. På scen står Mamma Gaia och pappa Bonzo som inte skyr några medel för att skapa missbildade monsterbarn som de sedan använder i sin varieté. De manipulerar med mamma Gaias graviditeter för att föda fram så vanskapta barn som möjligt och skapar succé med sin ”freakshow”.
Kan vi sätta oss över naturens ordning? Vem styr utvecklingen och Vad gör vi med våra barn? Är några av de frågor som ensemblen vill sätta fokus på med föreställningen.
Detta är Långa Näsans tredje produktion på temat ”vad gör vi med våra barn”?De tidigare har varit Gubben, gumman och Snuskungen samt Mamman som inte visste…, sistnämnda också skriven av Christina Gottfridsson.
Loading ...
