Glasjesus ska frälsa glasriket, men istället lägger han ned flera av bruken. Foto: Peder Nabo
Recensioner [2014-06-18]

När glasriket gick i kras


RECENSION/TEATER. Med tro, hopp och kärlek välkomnades den nye ägaren i glasriket, men glädjen över Glasjesus ankomst vändes snart i besvikelse. Anna Hedelius ser Gertrud Larssons satir i ett cirkustält i händelsernas centrum - Åfors.

Glasjesus är uppenbarligen en farlig föreställning. Så pass farlig att premiären flyttades från Kosta till det numera tysta och tomma brukssamhället Åfors, för att pjäsen sågs som ett personligt påhopp på huvudpersonen. Det må vara hur det vill med det, men av det jag kan bedöma har dramatikern Gertrud Larsson på fötterna, när hon med humor och skarpslipade kanter berättar historien om hur det världsberömda småländska glasriket gick i kras.

Larsson har grävt i oegentligheter förut och hon gör det bra. Även Glasjesus är en vass och rolig satir, om än väl grovhuggen till en början. Regissören Lars Sonnesjö hade i vissa lägen tjänat på att satsa på undertext istället för överspel.

Visst är det tacksamt att utgå från religiösa referenser när det handlar om glasbrukens nye ägare, en ledargestalt och entreprenör som ska frälsa det krisdrabbade glasriket och få det på fötter. Torsten Jansson i Johannes Wanselows gestalt är myten om att det är sexigt med pengar förkroppsligad. Han ingjuter tro och hopp i sina arbetare, men mycket snart visar det sig att kommers går före kulturarv och hantverk, att så kallad utveckling går före tradition. Han säljer ut både glaset och sina arbetare för att satsa på outlets och designhotell. Ett par av pjäsens namngivna formgivaren – Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien – sitter i premiärpubliken och nickar igenkännande åt denna fullkomligt bisarra historia av omoral och svek.

Det är i första hand inte gestaltningen som är behållningen i denna uppsättning, men skådespelarna skapar en trygg stomme och det sätt på vilket ensemblens amatörer kliver i och ur mindre roller samt kommenterar dramat likt en grekisk kör fungerar bra. Den somriga tältmiljön är generös och den nyskrivna glasmusiken liksom den koreograferade glasbaletten är fina grepp.

Glasjesus blir på så sätt en berättelse som inte bara rör glasriket utan en samhällsutveckling i stort. En utveckling, där pengar i många fall räknas högre än människoöden.

 * Läs Tidningen Vi:s intervju med glasformgivaren Ingegerd Råman här. 

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (6 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare