Mår i stort sett bra är titeln på Scenkonst Sörmlands satsning för högstadieelever i höst. Dramatikern Anders Duus text utgår från en folkhälsoundersökning som genomförts bland ungdomar i Sörmland. På scenen blottas livsvillkor som enkäten omöjligt kan fånga.
Enkäternas vuxenvärld är klädd i blommig kavaj, har blond håruppsättning och knallrött läppstift. Den representeras av studierektorn (Camilla Arvidsson) som rabblar frågor med blicken fastnaglad vid enkätens hopplöst små svarsrutor. Det gäller allt från familjeförhållanden, bostadssituation och fritidsvanor, till ungdomarnas känsla av trygghet och framtidstro.
Den andra vuxenvärlden – den därhemma – är ifört grön träningsoverall och har blicken fäst vid TV-skärmen. Utanför bådas synfält försiggår ett liv som tonåringarna både vill dölja för alla vuxna och kommunicera kring.
Två ungdomar är i fokus. Irma (Linda Kunze) och Anton (Måns Clausen). De möts i en kärleksrelation, men också i konkurrens på skytteklubben och i insikten om vilka klyftor deras olika hemförhållanden skapar. De gestaltar övertygande ett inre kaos de tvingas härbärgera. Det är Irma som, inför en skur av enkätfrågor om hur hon mår och trivs med livet, fäller den avvisande repliken: ”Mår i stort sett bra”.
Hemmets träningsoverallsklädda föräldrar gestaltas med snabba kast av Ingela Schale Berghagen. Hon är mamman som ständigt skämtar om ouppnåeliga jobb med tillhörande lyxliv, i brutal kontrast till det fattiga, arbetslösa liv hon lever. Klädd i samma träningsoverall, men med glidningar i röst, dialekt och kroppsspråk gestaltar hon också Antons pappa i det mer välbeställda hemmet, tränaren på skytteklubben och även ungdomarna William och Diddi. Snabbskisser som fungerar bra ihop med det tempo och de snabba penseldrag som präglar hela föreställningen.
Scenografin (Johanna Mårtensson) domineras av två stora whiteboardtavlor. När publiken samlas är de rena, så när som på ordet ”Välkomna!” med en liten röd blomma intill. Sedan fylls tavlan i snabbt tempo av nedklottrade enkätfrågor, röda hjärtan, ansikten och svarta streck till en effektiv illustration av växande kaos. Också musiken, specialkomponerad av Magnus Larsson, kastar mellan harmoni, puls och det som mest liknar skärande skrik. Den framförs av Camilla Arvidsson (violin), Lisa Grotherus (klarinett) och Ida Lindberg (klaviatur/sång).
Mår i stort sett bra spelas med några offentliga föreställningar, men huvudmålgruppen är högstadieelever, i årskurserna 7 -9. Hos den publiken kan föreställningen förhoppningsvis förmedla både igenkänning och budskapet: Vi ser hur ni har det!
Loading ...
