Hotell kan på ett slumpmässigt sätt sammanföra människor från olika håll. I bästa fall även skapa kontakt. För att berätta om ett knippe levnadsöden är platsen listigt vald av dramatikern Anders Duus i Nattgäster. Hans gränshotell är beläget där Sverige och Norge möts.
Pjäsen är skriven för Riksteaterns Tyst Teater och norska Teater Manu, och bygger på berättelser som samlats in i projektet ”Vi döva berättar”, där döva personer i Sverige och Norge dokumenterar sina egna erfarenheter. Det är många gränser som blir synliga här.
Scenbilden är en stiliserad labyrint med traditionellt mönstrade hotellmattor och träpaneler på väggarna. Vanlig, nedtonad landsortstristess – med öppen insyn i allt som sker, i bastun såväl som i baren. Det märkliga är att alla gäster som checkar in den här kvällen är döva, vilket ger den hörande receptionisten vissa problem. Men även många insikter om dövas livsvillkor.
Kjersti Fjeldstad i rollen glider otvunget över i funktionen som tolk. Hon ger röster åt de dövas teckenspråk, utan att någonsin ta fokus från de tecknande kollegorna, en suverän form av integrerad teater.
Utan att behärska teckenspråk brukar jag alltid ha stor behållning av Tyst Teaters föreställningar. Teater är mer än ord och även teckenspråket arbetar med förhöjningar på scenen. I Nattgäster blir det stundvis rent mimiska utläggningar, som hos Alexeij Svetlovs bilköpare med Tyskland i blick. Gunilla Vestin Wallin är mer återhållen som gamla mamman på väg till ålderdomshemmet och Dawn Jani Birley ger en fint nyanserad bild av den unga kvinnan som föddes döv i Egypten och nu städar hotellet.
Formen blir ändå statisk i längden, eftersom alla återberättade livsöden ställs på rad, med för få konflikter och krockar i det sceniska nuet. Dessutom gestaltas personerna som onödigt starka schabloner. Måste bridgetanter och bögar bli töntar bara för att de är döva?
De poetiska, koreograferade scenerna där ensemblen utan tecken eller ord skapar en stämning är välkomna avbrott. Att de aktörer som för tillfället inte är i aktion ändå finns på scenen, tyst närvarande, blir en fysisk sinnebild av de dolda berättelser som Nattgäster lyfter fram.
Loading ...
