NEDSLAG: Perfect performance

Rummet är becksvart. Vi får bara gå in en i taget. Trevande famlar jag mig framåt. Ett par reflexpilar på golvet leder mig till en låda. I lådan: två hål. Vad annat kan man göra än att stoppa in händerna i dem?
   På en monitor: mina händer i svartvitt. Famlar efter vad? Så plötsligt, ett par andra händer i ett slags koreografi. Men finns det egentligen någon fysisk person i rummet? Just då snuddar de andra händerna vid mina. En minst sagt skräckinjagande upplevelse i bästa The Ring-stil. Som om den du ser på tv plötsligt skulle sträcka sig efter dig, in i vardagsrummet.
   Spökhänderna börjar massera mina. Lite tafatt masserar jag tillbaka. Allt syns på monitorn men inte i verkligheten. Så fortsätter det i ungefär en kvart tills de andra händerna hastigt drar sig tillbaka.
   Med en doftaura av eteriska massageoljor hastar jag vidare framåt Drottninggatan till nästa hållpunkt på festivalen. Insikten om vad som skiljer en teaterupplevelse från ett biobesök är påtaglig.